Mikołaj Grynberg, i översättning av Tomas Håkanson, omslag formgett av Thomas Alm
121 s. Rámus 2025
I original på polska Rejwach (2017)
Genom historien (och för all del även i skrivande stund) har hela folk utsatts för enormt lidande och död. Om och hur man kunnat gå vidare har skilt sig åt från person till person och om man överlevt, sett sina nära föras i väg eller dödas, eller stått bredvid har givit erfarenheter ingen ska behöva leva med. Ändå gör folk det. Lever med det. Polske fotografen och författaren Mikołaj Grynberg (f. 1966) har förut skrivit intervjuböcker men Rabalder är en skönlitterär debut med liknande drag.
I 31 fiktiva berättelser söker sig personer till Grynberg för att berätta om hur de på olika sätt förhåller sig till nazisternas brott, förintelsen, antisemitism och judiskhet. De är sällan (om någonsin) längre än 3-4 sidor och rymmer såväl sorg som humor som kärlek som mod som feghet som skam som stolthet. För även om kapitlen är uppdiktade rymmer de ändå en djupare sanning om de individuella inställningarna till det gemensamma traumat. Flera vittnesmål handlar om egna eller de äldre generationernas försök att dölja sin judiskhet för att livet för en själv eller ens barn ska bli enklare. Det är en fruktansvärd insikt och ett tungt ok att bära att samhället är som designat för att hata en. Så ska det naturligtvis inte vara.
Polen efter andra världskriget tecknas inte i särskilt ljusa färger men Grynberg tycks mig inte särskilt snar att döma. Rabalder är mycket mer en termometer över ett tillstånd än en stridsskrift eller diagnos. Litterärt blir det ibland lite väl sparsmakat för min smak och uppgiften att skriva 31 röster utan att de flyter ihop är vem som helst övermäktig. Så i någon mån är det väl trots allt Grynberg själv som lyser genom illusionen.
Jag tänker framför allt att Rabalder säger mycket om det som kommer efteråt, att det alls kommer ett efteråt, och att vi som mänsklighet behöver hitta sätt att hantera detta efteråt. Under de dryga 80 åren sedan förintelsen har en del blivit bättre, men vi befinner oss också i en situation där det till synes är så väldigt svårt att skilja på judar och staten Israel, eller för den delen muslimer och islamister, och den lärdomen vi skulle ha dragit blev inget av. Konsekvensen ser vi i nyheterna varje dag och den definierar hela vår nutid och, om vi inte gör något, även vår framtid.
De litterära svagheterna jag upplever till trots är Rabalder en bok som väcker tankar och som med fördel läses långsamt eller varför inte i grupp. Grynbergs bok gör tydligt att litteraturen är ett verktyg för att förstå oss själva och vår värld, men liksom med en skruvmejsel måste vi själva hålla i och vrida. Och det är vår förbannade plikt.