Isabel Waidner, inläst av Kit Griffiths
4 h 34 min. Recorded Books 2024 (2023)
Med en titel för charmig för att motstå är romanen Corey Fah Does Social Mobility av tyska författaren Isabel Waidner (f. 1974) en av årets mest oväntade läsningar för mig. Oväntat bra, absolut, men framför allt oväntat konstig på ett alldeles egenartat vis.
Titelpersonen Corey Fah är författaren som efter mycket trevande plötsligt får sitt erkännande. Hen har nämligen vunnit pris för ”Fictionalization of Social Evils” med sin senaste roman. Priset i sig verkar ytterst knepigt att få fatt i, däremot, med bortomvärldsliga egenskaper verkar både pokalen och prissumman utom räckhåll och Corey gör flera resultatlösa försök. Tillsammans med sin partner Drew och den alienaktiga åttbenta hjortspindeln Bambi Pavok försöker de till slut med vad som verkar vara den sista utvägen: realityshowen ”St Orton Gets to the Bottom of It” och värdens insikter i maskhålens mysterier.
Corey Fah Does Social Mobility är ingen dussinroman och den kommer garanterat inte passa alla. Men det är också en vild åktur som aldrig ens för en sekund blir tråkig. Trots dess mardrömslika skräckmiljöer och huvudpersonens underdåniga personlighet (eller kanske tack vare kombinationen där av) är det en rolig och knasig berättelse som gör frågor om kulturellt kapital och att arbeta med det man älskar rent existentiella. Och aldrig någonsin är det riktigt som man förväntar sig. Oväntat, som sagt.
Det finns åtskilliga sekvenser där Corey och Drew på olika sätt är uppjagade över saker som inte låter sig begripas med de tre eller fyra dimensioner vi har tillgång till. Ofta är det bra, men ibland blir det också svårt för mig att placera berättelsen rumsligt. Det är maskhål, tidsloopar och skräckvarelser om vartannat. Läsaren behöver vara på tårna, helt enkelt, men även om allt inte är begripligt är i princip allt, som sagt, riktigt kul.