Originaltitel: La hojarasca
Författare: Gabriel García Márquez
Översättare: Peter Landelius
Utgivningsår: 1955
Tryckår: 1983
Originalspråk: Spanska
Sidantal: 173
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 91-46-14400-5
Jag känner mig lite som en historiker med glasögonen på nästippen söker finna rötterna till, i mitt fall, Gabriel García Márquez författarskap. Och även om jag inte är hänförd av fyndet så kan jag ana (visserligen med facit i hand, det medges) vartän det bär av efter den nobelprisbelönade colombianens debutbok Virvlande löv.
Skådeplatsen är Macondo, den tidlösa byn som Gabriel García Márquez återkommer till gång efter annan, och den allmänt föraktade läkaren har precis tagit sitt liv. Ingen sörjer hans död, de flesta hoppas snarare att hans lik ska få ruttna i ensamhet. Men byns vilja motsätts av tre personer: en överste i republikens armé, hans dotter och hennes lille son, och det är genom deras perspektiv och minnen vi får bilden av hur läkaren lyckades få hela byn emot sig.
Jag är ju som bekant inte jätteförtjust i att författare strösslar med perspektiv i sina böcker, här fyller det dock en funktion som jag till viss del kan uppskatta. Det är ett steg i rätt riktning, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att Gabriel García Márquez skulle varit djärvare, mer utmanande med vad de olika personerna lägger märke till och hur de sett på sina gemensamma minnen. Samtidigt är historien tyvärr inte särskilt intressant, det går lite på tomgång vilket känns ovanligt i ett författarskap som i övrigt bjuder på mycket tät prosa. Det är en debutbok, förstås, och han har ju haft möjlighet att förfina sitt språk och sitt innehåll mycket efteråt.
Virvlande löv är nog det svagaste jag läst av Gabriel García Márquez hittills, jämte Om kärlek och andra demoner. Det är alls ingen dålig bok, men när man blivit bortskämd med allt det andra fantastiska känns Virvlande löv lite tam och tråkig.