Originaltitel: On Writing
Författare: Stephen King
Utgivningsår: 2000
Tryckår: 2002
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 297
Förlag: Pocket Books
ISBN: 978-0-7434-5596-1
Okej, skulle jag göra en lista med de femtio författarna jag ansåg mest lämpade att skriva en bok om hur det är att skriva så skulle inte Stephen King vara med på den listan. Så enkelt är det. Han böcker framstår som platta och hans historier känns ofta väldigt krystade. Trots det har On Writing blivit hyllad, och jag tipsad om den gång efter annan. Jag var helt enkelt så pass lockad av den att jag inte kunde hålla fingrarna borta till slut. Och Stephen King är Stephen King, det kommer man knappast ifrån, men å andra sidan gör han det här väldigt bra.
Det Stephen King försöker göra i On Writing är tudelat. Först försöker han ge en bakgrund till hur han hamnade där han hamnade, skriva en självbiografisk text om hur det var att växa upp och vara vuxen som Stephen King. Det är svårt att komma ifrån att han levt ett ganska märkligt liv och att han på något plan var menad att bli författare. I övrigt försöker han att ge tips och goda råd för (oss?) aspirerande författare. Även om han säger att det här är mina fem cent, det fungerar för mig, så framstår han som långt ifrån ödmjuk i sin expertis. Nå, med hans framgångar behöver man kanske inte vara ödmjuk, men jag tror ändå att det skulle ha underlättat mottagandet av hans råd om han varit det. Många av tipsen är det inget fel på, tvärtom tror jag det kan fungera för vissa. Jag vet med säkerhet vissa saker som fungerar för mig och andra som inte alls gör det. Det viktiga är att om man ska börja författa väga råden och se vilka som stämmer in på ens eget arbetssätt.
Bristen på ödmjukhet är inte bara en nackdel, förstås, mycket av bokens förtjänst ligger i Stephen Kings attityd angående, ja, i princip allting. Med humor, dryghet och dödsallvar lyckas han kanske inte skapa en perfekt lärobok, men åtminstone en mycket läsvärd bok ur underhållningssyfte. Trots att det är personligt, trots att det förmodligen har varit oändligt jobbigt, lyckas han fånga mig och hålla mig kvar:
Alcoholics build defenses like the Dutch build dikes. I spent the first twelve years or so of my married life assuring myself that I ”just liked to drink.” I also employed the world-famous Hemingway Defense. Although never clearly articulated (it would not be manly to do so), the Hemingway Defense goes something like this: as a writer, I am a very sensitive fellow, but I am also a man, and real men don’t give in to their sensitivities. Only sissy-men do that. Therefore I drink. How else can I face the existential horror of it all and continue to work? Besides, come on, I can handle it. A real man always can.
Citatet illustrerar förhoppningsvis det jag tidigare framhållit, och samtidigt något annat viktigt. Det är en ganska manliga historia. Visst, Stephen King är man och boken är personlig, men generellt handlar det om att skriva ur ett manligt perspektiv med en förstående fru som stöd. Det är inte nödvändigtvis ett problem när man läser det, men det kan vara värt att ha i åtanke.
Nå, jag gillar On Writing. Främst för framställningens skull, det medges, men jag tycker ändå att den är läsvärd och, om inte annat, värd att diskutera.