Originaltitel: Suna no Onna
Författare: Kobo Abe
Översättare: Irmelin Fritzell och Keiko Kockum
Utgivningsår: 1980
Tryckår: 2000
Originalspråk: Japanska
Sidantal: 215
Förlag: En bok för alla
ISBN: 91-7221-142-3
Kvinnan i sanden börjar mycket lovande. Bara av baksidestexten blev jag försiktigt nyfiken. En man med det tvivelaktiga intresset insektssamlande försvinner spårlöst och eftersom han är insektssamlare (man vet ju hur de är!) är det ingen som letar efter honom. Vad hans öde beträffar har han fått för sig att de oupptäckta insekterna måste finnas i kargt ökenklimat och har därför begett sig dit. Väl där hittar han inga insekter, men däremot lite folk som erbjuder honom husrum över natten, märkligt nog i ett hål där det bor en kvinna som mest verkar roa sig med att gräva. Mannen bedrog sig dock illa när han trodde att det bara var över natten. Folkets avsikt är att hålla honom kidnappad i hålet så att han kan hjälpa till att gräva ut byn.
Idén känns typiskt situationsbaserad. Kobo Abe skrev det nog utifrån idén att hålla en man fast, grävandes i ett hål. För mycket mer händer egentligen inte. Och jag måste erkänna att idén är väldigt lockande och har många möjliga vinklar som skulle kunnat utforskas ytterligare. Men även om idén tycker jag Kobo Abes gestaltning av insektssamlaren faller. Mannen framstår som oförlåtligt inskränkt och självupptagen, helt ointresserad av att se något som helst sammanhang. Det känns som en naturlig reaktion till en början, men ju mer det lider och man tycker att han borde komma över sin självcentrering, desto mer påfrestande blir han. Kvinnans likgiltighet och klara med enkla perspektiv är fint gestaltad, en välbehövlig motpol till den störande huvudpersonen.
Språket är till stora delar väldigt rakt, nästan dokumenterande, och jag tycker boken gör sig bättre i de stycken då saker berättas och inte beskrivs. (Vilket inte är en glasklar skillnad, inser jag. I vissa partier är stilen likt en dokumentär berättad utifrån ett sammanhang, dessa är mycket bra. I andra partier är stilen mer konventionell, beskrivningar av situationer, och de är inte lika spännande.) Inledningen lyder:
En dag i augusti försvann en man. På en helg hade han givit sig i väg med tåget till kusten; resan dit tar en halv dag. Man hörde aldrig mer av honom. Polisanmälan och efterlysning i tidningar gav inget resultat.
Att människor försvinner är ju inte ovanligt. Statistiken visar att flera hundra personer försvinner varje år, och antalet återfunna är oväntat litet. Mord och olyckshändelser lämnar oftast något spår att gå efter, och motiven för kidnappning kan mestadels klart fastställas. Men om fallet är av annat slag, kan det vara ytterst svårt att hitta en ledtråd. Och många försvinnanden kan helt enkelt rubriceras som flyktförsök.
Hade resten av boken fortsatt på samma sätt hade jag förmodligen varit mer positiv, men nu är jag inte säker på vad jag tycker om helheten. Idén är bra, språket delvis behagligt, men mannens ofrånkomliga oförmåga att göra minsta försök att se längre än näsan räcker, gör mig mycket trött. Boken började starkt men presenterade inte mycket nytt värt att egentligen läsa vidare för. Jag skulle däremot kunna tänka mig att läsa något mer att Kobo Abe, ge honom en chans till att visa att det bra är det framträdande i hans författarskap.