För några minuter sedan avslutades den timme som gått under namnet Earth Hour (www.earthhour.org). Manifestationen är världsomspännande och intresset har, så vitt jag förstått, varit enormt. Kanske är det en effekt av det fantastiskt misslyckade Köpenhamnsmötet i slutet av förra året, en viktig replik till makthavarna som inte riktigt verkar ta det hela så allvarligt som problemen förtjänar.
Det intressanta med Earth Hour är kraften i det. Om det nu finns en kraft. Jag tror inte att Earth Hour i sig kan förändra världen, det spelar ingen roll om det inte är en lampa tänd i hela världen en timme en gång om året. Earth Hour är ingen lösning. Däremot är det ett sätt att dels visa att man bryr sig, dels öka medvetenheten om vad det är för problem vi står inför. Det kan naturligtvis aldrig vara fel. Tvärtom, det är essentiellt om vi överhuvudtaget ska kunna vara säkra på en framtid. Klimatforskaren Christian Azar nämnde i en intervju hur människors engagemang var en av de grundläggande förutsättningarna för att slaveriet kunde avskaffas. Folket gjorde sin röst hörd och gav inte makthavarna något val. Det låter som en saga (man kan förstås argumentera för att all historieskrivning har ett sagoskimmer omkring sig, men det hör inte hit). Och faktum är, allt vi kan hoppas på kanske är ett sagoslut.
Jag tror på att vi människor kan lösa den här soppan. Det måste jag göra. Och framförallt, det måste vi göra. Därför grämer jag mig lite när det pyr en misstanke i bakhuvudet på mig: tänk om Earth Hour används som ett avlatsbrev? ”Om jag släcker lyset nu har jag lättat mitt samvete för att jag tar bilen till jobbet varje dag.” Och missförstå mig rätt, jag dömer ingen – jag är själv en hycklare av värsta sort och låter datorn stå och tugga hela dagarna. Mitt samvete är långt ifrån rent, men jag försöker och jag inbillar mig att jag blir bättre. Earth Hour är inte mitt avlatsbrev. En hållbar framtid är mitt avlatsbrev och det måste vara allas angelägenhet (inte att mitt samvete blir rent, att framtiden är hållbar, naturligtvis). Samtidigt kan den eventuellt nära förestående domedagen vara ett ok alltför tungt att bära och var och en av oss kan inte ha samvete för hela världen. Det är inte heller hållbart (om man inte är misantrop då).
Det är här Earth Hours stora styrka ligger. Genom en manifestation som Earth Hour kan vi dela ansvaret, lära oss mer och ta nästa steg – må det vara en släckt timme i månaden/veckan/dagen eller andra sätt att påverka både miljön och makthavarna. Jag tror Earth Hour gör nytta om vi gör det på rätt sätt.