Josefine Sandblom, inläst av Viktoria Flodström, omslag formgett av Emilia Palmén
7 h 4 min. Modernista 2024 (2024)
Gång på gång återkommer jag till att det är roligt att läsa böcker som utspelar sig i trakter man känner väl till (vilket jag trodde skulle vara ett bättre säljargument för Låt barnen dansa än vad det faktiskt var, men det är en parentes). Jag kände det med Linda Rakkas böcker om morden utmed Göta kanal och som starkast i Therese Bohmans roman Sanningsberget (2024) som mer eller mindre utspelar sig i området i Krokek där jag växte upp. För lite sedan träffade jag författaren Josefine Sandblom (f. 1979) på Ljungsbro bokmässa och när hon sa att spänningsromanen Återgäldaren utspelar sig bland annat på biblioteket där vi just då befann oss blev jag naturligtvis ohjälpligt nyfiken.
I centrum står den relativt framgångsrika deckarförfattaren Sandra Falk som nu kämpar med sitt nästa manus. Från Cloettafabriken till Sandras hem i Ljungsbro är det kanske inte så långt nu, men mycket har hänt sedan tiden innan skrivandet tog fart. Som liten var hon oskiljaktig från sin bästa vän, olika men lika mobbade och i det fann de en sorts gemenskap. Men vännen försvann och Sandra slutade aldrig känna sig skyldig. Därför gör det extra ont när det via sociala medier piskas upp ett drev med ett konto i centrum, ett konto som vet saker som bara bästa vännen kunde veta. Men vännen är ju död.
Den lokala förankringen i Sandbloms bok är urstark och till och med jag som inga inre bilder ser känner platsernas fysiska förhållanden mot huden och doften av Polly runt fabriken. Det är en litteraturens funktion som är svår att värdera i förhållande till dem som inte har samma starka band. Men jag tror nog Återgäldaren gör Ljungsbro rättvisa även för dem som aldrig varit här, en ingrediens som tycks extra viktig inom just spänningslitteraturen.
Intrigen påminner en del om den stora snackisen Yellowface (2023) i vilken en författare blir anonymt kontaktad kring hemligheter som ingen levande kan känna till. Om Yellowface riktade udden mot kulturell appropriering och plagiat (och till inte så liten del hela bokbranschen) upplever jag att Sandblom är mer intresserad av att sätta intrigen i centrum men med sociala mediernas inverkan på den kreativa processen och den psykiska hälsan. Mobbningstemat är också starkt i förhållande till kroppsstorlek och -utveckling och där i dessa delar jag blir som mest berörd. Klasskamraternas fulländade respektlöshet kan driva vem som helst till desperation, en desperation som tar sig olika uttryck för den unga Sandra och hennes vän.
Återgäldaren är en habil spänningsroman som sätter Ljungsbro på kartan (eventuellt inte helt och hållet fördelaktigt!) och som rör sig fint mellan ett nu och ett då. Jag som inte är särskilt van spänningsläsare fann mig till rätta i den snabbt (kanske nästan lite för snabbt) och kände mig klart underhållen. Det är väl exakt vad man är ute efter, tänker jag.