Originaltitel: Ink
Regissör: Jamin Winans
Manus: Jamin Winans
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2009
Längd: 107 minuter
När du sover är du inte ensam. Två krafter – arméer – utkämpar häftiga strider i dina drömmar, i allas drömmar. Den ena skänker oss styrka, tröst och hopp, den andra desperation och vanmakt. Drömmar och mardrömmar. Just den här natten kidnappas en liten flicka (Quinn Hunchar) av en märklig figur som försöker att klara sig själv, ensam. En opportunist utan hjärta? Kanske. Något som bor inom oss alla? Definitivt.
Relationen mellan dröm och verklighet är i Ink en fråga om påverkan. Drömkrafterna påverkar oss onekligen även om vi inte vet om det. Och vi påverkar även dem. I centrum står den lilla flickan som blir kidnappad. I verkligheten ser hon ut att ligga i koma, i drömmarna är hon definitivt medveten och stark. Hennes pappa (Chris Kelly) arbetar ständigt och blir efter mammans död av med vårdnaden. Han kan varken hantera jobbet eller barnet och snart har han även förlorat sig själv. Även om Ink är en film om drömmar så handlar den om väldigt mycket mer. Kanske framförallt om prioriteringar.
Det är svårt att beskriva vad Ink är. Den är actionfylld, snabba dansliknande slagsmål och jakter varvas med lugn och behag, med humor och värme, med mystik. En thriller kanske kommer närmast. Poängen är kanske att Ink är Ink, en indieproduktion som vunnit en stor publik på att inte vara publikfriande på det Hollywoodplastiga viset. Ett avundsvärt projekt är det, om något. Vill man vara hård kanske man kan ange det som filmens enda svaghet: Det är en film fylld av effekter, men utan storbudget blir det inte lika gediget som i större produktioner. Jag tycker dock inte att det är något problem och den ser betydligt dyrare ut än vad jag kan tänka mig att den var.
Ink är en fantastisk film, helt klart. Allt, från första sekund till sista, från idé till slutprodukt, gör mig glad över att det finns eldsjälar som vill och vågar bränna tid och pengar på sina egna projekt. Ink har turen att vara fantastiskt ball, snygg, välgjord och intressant på många vis (främst tematiskt, kanske). Den förtjänar sin publik (till skillnad från James Cameron, kan man tänka).