Ernesto Sabato, i översättning av Peter Landelius, omslag formgett av Markus Hedström
543 s. Modernista 2025
I original på spanska Sobre héroes y tumbas (1961)
Argentinske författaren Ernesto Sabato (1911—2011) han med mycket under sitt långa liv. Från tvivlande kommunist och på flykt, via teoretisk fysik och MIT (och ännu mer tvivel) till författandet och när ögonen drabbades 1979 av en ögonsjukdom som gjorde honom halvt blind (vilket ska visa sig vara ironiskt, men mer om det senare) och han tog upp måleri. Romanen Om hjältar och gravar, av många ansedd hans främsta verk, är en bok som på flera sätt visar den bredd som Sabato hade.
Om hjältar och gravar därför inte en bok lätt att ringa in, varken genom genre eller handling. Den första delen handlar om den 19-årige Martin som en dag träffar den undflyende Alexandra och genast blir förälskad. Och hon behöver honom, hon säger det rätt ut, men kan av olika anledningar inte besvara hans snudd på wertherska känslor. Hennes bakgrund, hennes nutid och de band hon av dem binds med gör det svårt för henne att alls vara fri, hur mycket hon än försöker.
Denna första del skulle kunna vara en roman i sin egen rätt. Pojke möter flicka, olycklig kärlek uppstår och det som aldrig är menat att vara pressar dem framåt mot det oåterkalleliga. Och hade det varit så hade jag fortfarande tyckt att det var mycket bra. Men i andra delen ändras stämningen helt.
Den till Alexandra relaterade Fernando Vidal fattar pennan för att avslöja den konspiration som världens alla blinda kokat ihop och som han ensam sett igenom. Hans rapport är en febrig och paranoid redogörelse för vad han är övertygad om finns bortom de seendes slöjor. Det är en obehaglig stämning, inte primärt spännande med ändå driven (på ett Paul Auster-vis, skulle jag säga) på vägen ner i kaninhålet. Även den här delen skulle stått fint på egna ben, men berättelsen hänger samman och binds ihop i bokens avslutning.
Om hjältar och gravar är mörk och suggestiv, litterärt fulländad på många vis. Sabato väver samman Argentinas moderna historia och de brott som begåtts där med den för romanen samtida (och tyvärr än så länge tidlösa) kapitalistiska logiken där allt tycks förhandlingsbart och försatt med prislapp. Romanens längd känns mindre avgörande mycket tack vare dess ombytliga karaktär, skulle jag tro. Sabato är mindre fantastisk (i ordets litterära betydelse) och magisk än många av hans samtida latinamerikanska kollegor, men det gör inte Om hjältar och gravar mindre fantastisk (i dess värderande mening).