Nå, min tatuering förtjänar egentligen ett längre inlägg så jag antar att det här är det.
Ska sanningen fram har jag funderat på att tatuera mig väldigt länge. Väldigt länge (det känns åtminstone så nu). Tankarna dök upp första gången när jag var runt sjutton år. Jag ville hemskt gärna göra en labyrint (något jag fortfarande vill) av något slag, någonstans. Fast ville jag verkligen det? Jag tvekade och funderade och tvekade igen och det hela rann ut i sanden. Det var så mycket jag egentligen inte var säker på, både rörande tatueringar och rörande, tja… Allting i hela världen, faktiskt. Tiden gick och tankarna for runt: skulle jag tatuera mig? Vad skulle jag tatuera? Inga svar, bara idéer.
Någonstans på vägen trillade den brittiske ikognitograffitikonstnären Banksy in i mitt medvetande. Med sina bilder fångade han väldigt mycket av det jag tänkte och jag avundades hans fantasi och uppfinningsrikedom, jag avundades hur han kunde vrida något, bara en smula, så att det helt ändrade skepnad. Min favorit har alltid varit Flower chucker
För mig symboliserar den å ena sida aktivism och kämpaglöd, å andra sidan något pacifistiskt och våldslöst. Något jag kan skriva under på till hundra procent. När jag påmindes om den visste jag vad jag skulle tatuera om det någonsin blev av.
Tanken fick gro lite till, växa sig en smula starkare, och jag började så sakteliga skissa på en alternativ version, helt i svart men med mindre färgfält. Det var inte helt lätt och blommorna blev inte superbra (de kanske kommer förbättras i framtiden, vem vet?) men det var definitivt något jag var så pass nöjd med att jag kunde använda den som schablon. Borta var den tjocksvarta tröjan, borta var färgen i blommorna och resultatet syns nedan.
Trots att jag var helt på det klara med motivet var jag inte riktigt säker. Skulle jag verkligen tatuera mig? ”Kroppen är blott ett skal,” sade någon och jag förstod tanken. Om den bara är ett skal, inte betyder mer än så, varför skulle jag då lägga pengar på att smycka ut den? Istället krävdes det något helt annat. Vi kan kalla det självförtroende. Eller så var tiden bara mogen, helt enkelt.
Slutresultatet har ni redan sett en gång, men kommer här igen:
Den gjordes på Pulse Tattoo här i Linköping och jag blev väldigt nöjd, den verkar läka fint och jag längtar till sommaren.
Undrar vad det blir nästa gång…?