Originaltitel: What We Talk About When We Talk About Love
Författare: Raymond Carver
Utgivningsår: 1981
Tryckår: 2009
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 134
Förlag: Vintage Classics
ISBN: 978-0-099-53032-9
Det var genom Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning som jag hörde talas om What We Talk About When We Talk About Love. Så fantastisk som titeln är (och jag tycker att den är fantastiskt fantastisk) så skulle det krävas närmast ett underverk för att inte göra mig besviken, och något underverk kan jag direkt säga att boken inte är.
What We Talk About When We Talk About Love är en novellsamling med möten och berättelser som fokuserar på relationer. Dess utformning varierar mellan korta ögonblick och utdragna förlopp och gemensamt för dem är att att de prövar gränserna för hur vi människor är mot varandra och vad vi egentligen pratar om när vi pratar om kärlek. För säger vi verkligen det vi menar? Omöjligt att svara på generellt, men i Raymond Carvers röst finns det mycket under ytan.
Det är just hans röst som gör What We Talk About When We Talk About Love intressant. Raymond Carver är väldigt skärpt när det kommer till dialoger. Litteraturhistorien är inte välsignad med en uppsjö av författare som lyckas skapa både autentisk och läsvärd dialog, men jag tycker att Raymond Carver lyckas fantastiskt väl. Han får mig att tänka ”wow, det är ju sådär man pratar” och det är en stor bedrift. Det stora problemet är, å andra sidan, att dialogernas ramar inte är så spännande och jag hade önskat mig större fantasirikedom om jag fått välja något.
Med sina 134 sidor är What We Talk About When We Talk About Love en bok värd att läsa. Den är inte fantastisk, absolut inget underverk, och dess historier lämnade inget större intryck egentligen. Dialogerna är mycket, mycket välskrivna men mer än så är den knappast. Det roliga är att, delvis tack vare Haruki Murakami, kommer jag alltid att återkomma till What We Talk About When We Talk About Love. För det är en helt underbar titel.