Johannes Anyuru (red.)
55 s. Clandestino Institut 2024 (2024)
Det pågår ett folkmord i Gaza. Efter Hamas brutala terrorattack i oktober 2023 har det israeliska högerextrema styret inte skytt några medel för att mörda och förtrycka den palestinska befolkningen och fram till nyligen har de allra flesta av västvärldens ledare om inte hejat på så åtminstone tittat bort. Sydafrika, däremot, presenterade den 29 december 2023 sin anmälan mot Israel för den Internationella domstolen i Haag där de lägger fram bevis för folkmord. Författaren Johannes Anyuru (f. 1979) sammanställde den tredje delen ur Sydafrikas anmälan i skriften Faktan. Och sällan har så mycket saklighet gjort så ont.
Det finns något brutalt i juridiken. Vad som i vissa fall är djupa personliga tragedier betraktas kallt och utifrån, reducerar ett händelseförlopp till balkar och paragrafer. Och det är väl så det måste vara, så länge vi behöver lagar. Vi behöver ett ord för att med avsikt plåga och ta död på ett folk enbart för att det finns dem som utför handlingen. När folkmord begås (dock aldrig i denna passiva form, det finns alltid en aktiv part) finns det (frustrerande saktfärdiga) processer för att hantera detta. För varje dödat barn, för varje splittrad familj, för varje bombat hem är det redan för sent. Däri finns något obarmhärtigt i läsningen av Faktan.
På punkt efter punkt redogörs på vilka sätt staten Israel begår detta folkmord mot palestinierna. De dödar och skadar, de berövar befolkningen i Gaza tillgång till mat, vatten, kläder, vård, de driver dem på flykten. Sammanställt i en lista, stöpt i juridisk form, blir det som får mig att vilja vråla i frustration med ens sakligt. Smärtsamt, men sakligt. I anmälan redogörs också för hur ledande företrädare för Israel heller aldrig dolt att detta folkmord skulle vara avsikten, snarare tvärtom. Att det fått gå så här långt är ett fundamentalt misslyckande från så många håll. Hela världen har, om inte annat genom Sydafrikas anmälan, haft det svart på vitt. Juridiskt.
Men mänskligt? Anyuru har mellan punktlistor och slutnoter vävt in dikter och textstycken från palestinska poeter och journalister, i vissa fall sådana som tystats för gott sedan oktober 2023. Någon skriver om kärlek, någon om att knyta en drake när en far förlorats, någon om att kämpa för att få det barn som nu ligger dött i ens famn. Kontrasten är stark, effekten total. Kulturen får väga upp juridiken, vara den ventil som krävs för att släppa in syre.
Det finns mycket att säga om folkmordet, om konflikten, om debatten och om rasism som inte ryms i den här recensionen. Varje krig har ett efteråt i vilket framtiden ska formas. Det vi ser i Gaza nu började långt innan 7 oktober, det är en fortsättning på ett förtryck som pågått i årtionden och som måste få ett slut. Den palestinske poeten Mahmoud Darwishs (1941–2008) ord om främlingar som möts vid en avgrund är bärande för mycket av det som ges utrymme i Faktan. Hur djup avgrunden blir och hur många främlingar som får möjlighet att mötas avgörs i dag och varje dag till dess att kriget är slut. Om vi strävar efter en värld av frihet är det viktigt att vi tar fasta på den palestinske fotojournalisten Motaz Azaizas ord (som citeras i Faktan): ”Kalla er inte för fria om ni inte kan hindra människor från att mördas framför era ögon.”
Faktan är en viktig påminnelse om detta.