Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Jag har letat fram en blommig långklänning som min mormor hade som ung. Den hittar du när du slår upp dina ögon ser du den ihopvikt på golvet och du kan trä den över din nakna kropp. Den borde passa precis. Jag tror inte att du fryser, men gör du det får du säga till. Banka på dörren så kommer jag med en filt på en gång.
Dina vanliga kläder – gårdagens – ligger i en byrå på övervåningen. De får ligga där tills… Jag vet inte. Tills är mogen, kanske.
Du ser strålande ut i den där klänningen förresten. Jag valde mellan den och en tygsäck, men det kändes så klichéartat och jag ville att du skulle känna dig speciell. Det är möjligt att du inte uppskattar det nu, men när du har lugnat ner dig kommer det att kännas bättre. Tills dess räcker det med att du lyssnar.