Det här inlägget är en del av En månads bloggande.
Du hade planerat den kvällen flera veckor i förväg. Festkommittén på skolan anordnade årets fest och du skulle gå dit tillsammans med några vänner, och Jakob. Du och Jakob hade umgåtts rätt mycket och du tyckte dig ha visat varje tänkbart tecken på intresse, men Jakob verkade inte förstå. Därför skulle du ta saken i egna händer.
Ni pratade och dansade, dansade och pratade. Hela kvällen hade ni bara ögon för varandra, men ingen gjorde minsta ansats att utnyttja spänningen som den dova dansmusiken skapade mellan er. Inte förrän kvällen närmade sitt slut, då svalde du din nervositet, tog tag i hans t-shirt och drog honom till dig medans du ställde dig på tå.
Du var så nervös, men du hade givit sjutton på att det skulle bli nu och du hade förberett dig så gott du kunnat. Det var tur att kvällen förlöpte som den gjorde, för minsta miss i beräkningarna hade satt dig ur spel. Lyckligtvis spelades kvällen upp som en film du regisserat.
När era läppar möttes kände du hur Jacob först stelnade till. Du blev osäker för en sekund, men han besvarade snart din kyss. Det pirrade i läpparna och världen försvann runt om er vartefter musiken kom allt närmare. Ni var i en bubbla som ingenting kunde tränga igenom. Det var ingen bra kyss, men den var er och den varade för alltid. Intensiteten när ni båda slappnade av var den storm du hade förväntat dig, ändå så mycket mer.
Du tror att det kan ha varit en av de mest perfekta kvällarna i ditt liv, vilket – tyvärr – säger en del om ditt liv i övrigt.