Galleri Kronan i Norrköping visade nyligen utställningen Ordkonst där jag deltog. Tanken med utställningen var att fyra poeter/författar fick varsitt verk ur konsthistorien som inspiration till en dikt. Jag fick Sylvia von Harden (1926) av Otto Dix och jag skrev ut bilden och satte henne bredvid datorn. När jag och Sylvia stirrat på varandra länge nog skrev vi tillsammans den här:
Bara en cigarett till,
säger du.
Bara en, sedan kan vi gå.
Jag vet hur det är,
det är bara en till,
en till,
en till.
Sedan kan vi gå.
Tycker du att jag är vacker?
frågar du,
trots att du inte bryr dig.
Inte om vad jag tycker.
Inte om du är vacker.
Du frågar igen
och tänder
en cigarett till.
Jag tycker du är vacker.
Jag säger: du är vacker,
och du rycker på axlarna,
rör i din drink,
skruvar på din ring,
rättar till din lugg,
och tänder
en cigarett till.
Du ser på mig
och säger något smart.
Något smart,
som jag inte förstår.
Jag försöker resa mig
men du säger:
bara en cigarett till,
sedan kan vi gå.