Regi: Hélène Giraud och Thomas Szabo
89 minuter. 2013
Vilket formidabelt smörgåsbord som lämnas åt insekterna när människorna behöver överge sin picknick vind för våg. Vad som händer utforskar Hélène Giraud och Thomas Szabo i det animerade familjeäventyret Småkryp: Långfilmen där en nyckelpiga gör sällskap med några svartmyror för att bärga en mycket fin skatt från picknickfilten: en ask med sockerbitar.
Småkryp: Långfilmen är datoranimerad och helt utan röster andra än insekternas pip, visslingar, tut och surr. Istället uppvisar figurerna ett imponerande register av känslouttryck i de annars till synes stela ansiktena. På många sätt knyter filmen an till Pixars många fantastiska kortfilmer och för den traditionen vidare. Men där föregångarna håller sig till en handfull minuter håller Småkryp: Långfilmen ihop i en och en halv timme och gör det bra. Skaparna Giraud och Szabo började dock i det lilla formatet med en serie på samma tema (hur de förhåller sig till varandra i övrigt vet jag inte än).
Filmen är uppfinningsrik, finurlig och fin, utan att någonsin bli tråkig. Bristen på dialog blir inte ett hinder utan bidrar snarare till att Småkryp: Långfilmen kan vara en film för hela familjen, på riktigt. Det är trots allt en film om vänskap, fylld med äventyr, men inte utan viss svärta. Kampen för sockerbitarna, mot de onda rödmyrorna är på liv och (nästan) död och för att vinna krävs både list och mod, något som filmens hjälte, nyckelpigan, definitivt besitter och nog kan vi känna igen oss själva i småkrypen.