Iain M. Banks
216 s. Orbit 1991 (1996)
Iain M. Banks (1954—2013) har gjort sig känd både som science fiction-författare och som författare till böcker av mer jordnära karaktär. I novellsamlingen The State of the Art, som visserligen i alla avseenden tillhör den förra kategorin, sammansmälter de två rösterna sömlöst.
De åtta novellerna är av varierande kvalitet där den första är en hysteriskt rolig bagatell om ett omaka par som reser vägen fram tillsammans, och den sista är helt oläslig (”No one likes to think about what No one likes to think No one likes to think about what might happen happen”, börjar den och därefter spårar det ur fullständigt). Skillnaden är nog naturlig för formatet och generellt är novellerna såväl läs- som tänkvärda.
Banks har ett alien-koncept han kallar för Culture som i korthet kan beskrivas (fritt översatt från Wikipedia) som en interstellär anarkistutopi. De är långt mer avancerade, både teknologiskt och biologiskt, än människor och andra varelser de stöter på och står över mycket av det som hör lägre stående arter till. Ofta tycks dessa utomjordingar, för Banks, fungera som ett utifrånperspektiv med vilket beteenden och tankar kan ses och diskuteras. I The State of the Art återkommer dessa Culture-figurer, inte minst i titelnovellen där de besöker jorden för att samla in och kopiera all kultur (i ordets vidaste bemärkelse) som finns. Frågan om denna högtstående civilisation ska lägga sig i den destruktiva människans förehavanden eller bara betrakta oss på håll är central och fungerar bra tillsammans med nedslagen i ett Europa svårt drabbat av Järnridån och Kalla kriget. Novellen utgör nästan halva boken och står väl på egna ben.
Bäst är dock ”Descendant” där en person hamnat i ett kargt och ogästvänligt landskap tillsammans med och i sin intelligenta dräkt (tänk en ruggigt avancerad smartphone i en rymddräkt så är vi nog ganska nära). De går och går för att ta sig till en bas och kanske bli räddade, de pratar med varandra och stör sig på varandra och bär varandra i en inte alltigenom välsmord symbios. Deras till synes tröstlösa vandring tar både en och två vändningar, och visar om inte annat på novellformatets särart.
Mycket av styrkan i The State of the Art ligger i variationen. Innanför pärmarna samsas komedi och tragedi, skräck, filosofi och rena konstigheter och Banks visar att han behärskar det mesta. Är novellsamlingen något sånär representativ för mångsidigheten i Banks författarskap (jag har sedan tidigare bara läst den täta thrillern The Wasp Factory från 1984) kommer vi nog ha mycket roligt framöver.