Regi: Pete Docter och Ronnie del Carmen
94 minuter. 2015
Att förklara och förstå känslor när det stormar inuti är inte helt lätt. Med Insidan ut gör Pixar vad de kan för att underlätta, så till den milda grad att jag finner mig själv med känslorna helt på utsidan.
Inuti dig och alla människor finns ett kontrollrum där Glädje, Vemod, Avsky, Rädsla och Ilska bor. De ser vad du ser och reagerar på adekvat vis. De minnen som genereras ser de till att förvara bland långtidsminnena. För filmens huvudperson Jenny har livet som liten varit tämligen glädjefyllt, mycket eftersom hennes Glädje kämpat hårt för att se till att nästan allt vänts till det bästa. När Jenny och hennes föräldrar flyttar tycks inte bara mycket bli knepigare i sig, även Vemod börjar sätta sin prägel på arbetet runt kontrollpanelen. I ett desperat försök att stoppa ett sorgligt minne råkar Glädje och Vemod följa med minnena till platsen där de lagras. Samtidigt som de kämpar hårt för att ta sig tillbaka gör Rädsla, Avsky och Ilska vad de kan för att hålla Jenny igång. Det går… Sådär.
Själva grundkonceptet är genialt och tillsammans med ett skarpt öga för mänskligt psyke med allt vad det innebär av låtsaskompisar och återkommande melodislingor är det upplagt för humor på många olika nivåer. Tokigheter såväl som igenkänning. Ömsom skratt. Samtidigt kryper Insidan ut in i porerna, in dit känslorna sitter. När Jennys inre är i uppror så känns det i mig. Jag kommer på mig själv, tårarna rinner och allt jag vill är att krama om min dotter och säga att allt kommer bli bra. Ömsom gråt.
Insidan ut gör precis vad den heter, den plockar ut insidan och illustrerar hur det kan se ut inuti. När det blir svårt att prata känslor, när det är svårt att förstå varför det känns som det gör bjuder filmen på en möjlig teori och jag är övertygad om att det kan vara en utmärkt start för diskussioner med barn som är på väg in i en komplexare känslovärld.
Jag blev verkligen totalt golvad av Insidan ut. Det är utan tvekan den bästa av Pixars filmer och förmodligen långt mer än så. Just nu finns det ingen film jag rekommenderar varmare.