Rebecca Solnit
130 s. Dispatch Books, Haymarket Books
2008 skrev Rebecca Solnit (f. 1961) en vida spridd essä (med samma titel som den nu aktuella boken) som tar avstamp i ett samtal hon och en vän hamnade i på en fest. Redan när samtalet ägde rum var Solnit en flerfaldigt publicerad författare, men som i sammanhanget ung och dessutom kvinna var det en orimlig tanke för Mr. Very Important att Solnit skulle gjort något intryck i världen. Hur som helst frågar han vad hon skrivit med det där nedlåtande tonfallet som vanligtvis riktas åt barn. Solnit berättar att hon nyligen skrivit en bok om fotografen Eadweard Muybridge (1830–1904) och knappt hinner hon avsluta meningen innan den väldigt viktiga mannen avbrutit henne för att fråga om hon känner till den där nya viktiga boken som nyligen kommit ut om just Muybridge. Han fortsätter att berätta om boken som han själv inte läst, visar det sig, och det tar Solnit och hennes vän tre fyra försök att förklara att det är hennes bok mannen beskriver (felaktigt).
Dråpligheten i det inträffade är snudd på för bra för att vara sann och som exempel på företeelsen där (i regel) män tar sig friheten att förklara saker de inte vet något om för (i regel) kvinnor som är insatta i ämnet är det väldigt tydligt.
Det är ingen isolerad händelse, utan, som Solnit så väl beskriver med en tydlig röd tråd genom Men Explain Things to Me, en del av ett system där könsroller och makt står i centrum. I systemet som denna maktdemonstration ingår i finns fler symptom på samma sak: den inbyggda ojämlikheten i traditionella äktenskap, de fruktansvärda hot som kvinnor som yttrar sin åsikt för ta emot via mail, våldtäktskulturen som gör att offer synas istället för förövaren och som uppmanar kvinnor att hålla sig hemma eller åtminstone klä sig ordentligt. Det är inga enskilda tokstollar, inte heller alla män, men det är en manlighet som spårat ur och som leder till mycket lidande.
Solnit beskriver det här som ett krig (helt riktigt, bara i USA: rapporteras en våldtäkt per 6,2 minuter; sker varje år runt 1 000 mord där män dödat sina flickvänner, fruar, ex; är mäns våld orsak till 2 miljoner skador på kvinnor och den huvudsakliga orsaken till att gravida dör), men trots allt detta hemska och påtagliga är det inte med den stridandes röst hon skriver. Istället får jag känslan av att hon tar krigskorrespondentens perspektiv. Hon beskriver och analyserar och är så skarp som nästan bara hon kan vara när hon sätter ord på vad patriarkatet, känsrollerna och maktstrukturerna gör med oss.
Dessutom är hon en fantastisk essäist och stilist som gör det hela till en estetiskt mycket givande upplevelse (vilket naturligvis är av underordnad betydelse på det stora hela). Var för sig står sig essäerna i Men Explain Things to Me mycket väl men är det något som ligger boken i fatet är det att Solnit förtjänar mer utrymme och ämnet mer av hennes klokskaper. Den hänger inte ihop lika väl som Wanderlust (2000) och A Field Guide to Getting Lost (2005), vilka är de två böcker jag läst av henne tidigare, men gör heller inget försök att göra det. Den är läsvärd, lärorik och tyvärr ständigt aktuell. Kampen går vidare och genom Men Explain things to Me gjuter Solnit ytterligare mod i den feministiska rörelsen som så väl behövs.