Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: Schwindel. Gefühle
Författare: W.G. Sebald
Översättare: Ulrika Wallenström
Utgivningsår: 1990
Tryckår: 2009
Originalspråk: Tyska
Sidantal: 206
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 978-91-0-011857-0
Svindel. Känslor är en ganska märklig bok. Det är en essäroman bestående av fyra till synes löst sammankopplade delar som bland annat handlar om författaren Stendhal och hans kärleksbestyr, om Casanova, om Franz Kafkas besök vid Gardasjön och om författarens återkomst till sitt barndomshem. Det hela är rikligt illustrerat med bilder som på något märkligt vis förstärker autenciteten trots att jag är övertygad om att det inte finns någon större autencitet att förstärka. Dessutom är delarna så löst sammankopplade att jag personligen undrar över om de alls hänger ihop, men av någon outgrundlig anledning tror jag att det finns mer bakom fasaden i Svindel. Känslor.
Språket är också ganska unikt. Hur mycket som har med översättningen att göra vet jag inte men jag vet att jag upplever språket som onödigt krångligt. Meningarna är inte särskilt långa (herregud, jag gillar ju Patriarkens höst och där är ju meningarna fem sidor långa) men det känns som att författaren i sin upphetsning över att rada bisatser på bisatser på bisatser till slut snubblar och förlorar kontrollen över meningen. Ibland är det så illa att jag måste läsa om meningar, men oftast är det bara lätt störande.
Detta till trots kan jag inte låta bli att trollbindas av den dokumenterande men ändå personliga stilen som präglar essäerna. Jag läser gärna vidare i hopp om att förstå vad som finns under ytan och trots att jag nu sedan en dag tillbaka (när det här publiceras är det väl över en vecka) läst ut Svindel. Känslor så är jag fortfarande nyfiken på vad jag har missat. Det som kittlar mig precis bortom min uppfattningsförmåga. Det är inte irriterande, tvärtom är det hela anledningen till att Svindel. Känslor är läsvärd. Hade bara de respektive delarna varit mer välgjorda så hade boken varit ett riktigt mästerverk. Nu är det mest en intressant bok som fortfarande håller tankarna igång långt efter att boken är utläst trots dess uppenbara brister.
För övrigt har Svindel. Känslor det snyggaste och bästa formatet jag sett på en roman. Formatet är lite högre och ganska mycket bredare än en pocket. Sidorna är tjocka och pärmen stabilare än vanlig pocket men ändå inte hårdpärm. Genialt och helt fantastiskt. Detta är väl dock en sidnot och inte helt relevant för innehållet.
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!