Jenny Diski
302 s. Virago 2012 (2010)
Få författare skriver med samma integritet som Jenny Diski (1947—2016). Hon kunde med passion avsky resor och ändå skriva de mest fascinerande reseskildringarna. I What I Don’t Know About Animals skriver hon åtminstone om ett ämne hon gillar: djur, eller, för att vara mer exakt, människans förhållande till djuren.
Det är ett ämne att gräva i, och Diski börjar där hon står. Många är katterna som bosatt sig hos henne, vissa på hennes initiativ, andra mer framfusiga. Alla som någonsin umgåtts med, eller åtminstone tolererats av, en katt vet att det är omöjligt att förstå varför de gör som de gör, vad de ser när de tittar och vad de egentligen vill. Diski försöker att göra katten nöjd, men ligger alltid ett steg efter och gåtfullheten får henne att resonera kring om det överhuvudtaget går att förstå ett djur.
Förmodligen inte, för vi kan aldrig kliva ur vårt mänskliga perspektiv för att anta ett djurs. Blicken är vår, liksom privilegiet att definiera måttstocken. Är djur intelligenta? Nja, inte lika intelligenta som vi människor eftersom vi valt att definiera intelligens på det sätt vi gjort. Med utgångspunkt i detta prövar hon liknande resonemang i andra områden än katter, vinklar och anslag finns det gott om.
När jag läser hör jag författaren Helena Granströms röst. Hennes snudd på anti-antropocentriska perspektiv är en ögonöppnare och på samma sätt erbjuder Diski mycket strålkastarljus på förhållanden och idéer som annars är lätta att ta för givet. Tyvärr ror hon det inte ända hem.
En given hållplats är frågan om att äta djur. Diski gör det, jag gör det inte. Jag har mina argument ganska klara, men Diski som i övrigt är tydlig och resonerande landar i att hon äter djur för att hon tycker det är gott, men egentligen inte mer än så. Några halmdockor får svaromål, exempelvis frågan om vad som skulle hända med alla miljontals matdjur som finns i världen — vad skulle egentligen hända med dem? Jag tror aldrig jag stött på någon som föreslagit alla bara ska släppas lösa eller slås ihjäl på fläcken, men ändå är det det som oroar Diski. Nog förväntade jag mig mer, även om hennes personliga slutsats skulle landa mitt emot min.
Trots den något tama behandlingen av vegetarianism är What I Don’t Know About Animals en bred ingång till antropocentrism och är man det minsta intresserad av människans förhållande till djuren (och vice versa) erbjuder boken mycket matnyttigt.