Álvaro Enrigue, i översättning av Annakarin Thorburn
305 s. Natur & Kultur 2014 (2013)
Om Solidärer (2017) av var en historisk roman av klassiskt linjärt snitt är Tiebreak av Álvaro Enrigue (f. 1969) en barock historia om en tennismatch, Europas kulturliv och koloniseringen av Amerika.
Varken den italienska konstnären Caravaggio (1571—1610) eller den spanska poeten Francisco de Quevedo (1580—1645) verkar veta riktigt varför de befinner sig på varsin sida av repet involverade i en tennismatch i Rom 1599, men de förstår att det är på blodigt allvar. Första gem går till poeten och därefter klipper vi till Anne Boleyns avrättning och episoden om hur hennes hår blev till fyra tennisbollar.
Så pulserar berättelsen, fram och tillbaka runt tennismatchen. Ena stunden är vi i Rom, nästa i Mexiko där conquistadoren och massmördaren Hernán Cortés (1485—1547) så sakteliga inleder aztekernas fall. Fram och tillbaka, Spanien, Mexiko, Italien. Det hela ramas dessutom in av brottstycken från tennisens barndom och avsnitt där författaren direkt tilltalar läsaren. Det är en berg-och-dalbana som stundtals är svår att följa, men som likväl fångar in en.
Tiebreak är drömskt och svårgripbart på ett sätt som vittnar om det latinamerikanska arvet, men där tidigare storheter lutat åt magisk realism sysslar Enrigue med något helt annat. Boken saknar magiska element och har mer arten av historisk roman, men samtidigt gränsar den till biografi. Dess yvighet är på många sätt väldigt passande, väldigt barock vilket ju passar oerhört bra.
Tyvärr är romanen lite ojämn och hade kanske vunnit på att kortas en del, men dess ovanlighet och författarens historiska belästhet gör att den ändå landar på plussidan.