Iain Reid
210 s. Scout Press 2017 (2016)
Jag har lite svårt att föreställa mig vad som gör en thriller ”litterär”. Är det språket? Temat? Dess placering i litteraturhistorien eller en ovanligt väluttänkt berättelse? Jag vet inte, men jag tilltalas ändå av tanken och därför läste jag I’m Thinking of Ending Things av kanadensiske Iain Reid (f. 1981). Stundtals uppfyller den kriterierna mycket väl och, på mer än ett sätt löper den parallellt med min egen roman Gudsförgäten (2015) vilket komplicerar läsningen något för mig.
Romanens namnlösa berättare är, förstår vi, en ung kvinna i ett ganska nytt förhållande. Hon och pojkvännen Jake ska bege sig ut på en bilresa till hans föräldrar. Vi förstår att de är rätt smarta; hon socialt kompetent, han mindre så. De pratar om filosofi, om psykologi, om allt möjligt som inte är att räkna som kallprat. Vi förstår också att berättaren funderar en del. Ska hon avsluta saker?
Jag gillar titeln — I’m Thinking of Ending Things, som thrillernamn är det förträffligt — och sätter direkt stämning, ställer direkt frågor: Vad är det som ska avslutas? Överlag bygger Reid känslan av osäkerhet bra. Till en början tycks deras relation se ut ungefär som unga relationer halvt på upphällningen gör. Det finns glimtar av det som inledningsvis skapade gnistor, men det mesta skapar istället frågetecken. Vad det lider blir allt fler saker konstiga eller aviga och väl framme hos föräldrarna eskalerar det kvickt. Osäkerhetsmomenten är många och bidrar både till att vilja läsa vidare och till en oerhört tät otäckskänsla. Av de spänningsromaner jag läst är nog I’m Thinking of Ending Things den som fått det att krypa i mitt skinn mest.
Nå, hur förhåller sig den då till Gudsförgäten? Tematiskt är de inte särskilt lika. I’m Thinking of Ending Things handlar om en relation och det händer inte särskilt mycket, men såväl struktur som upplösning rimmar lika tack vare en opålitlig berättare. Jag vet inte om jag önskar att jag skrivit I’m Thinking of Ending Things, men kanske hade det varit bra att läsa Reids roman innan jag skrev min (vilket är svårt eftersom jag skrev min innan). I min läsning är det omöjligt att inte se likheterna (som rimligen är tillfälligheter, alternativt bevis för att varken jag eller Reid är särskilt originella), men det hindrar förmodligen inte många fler än mig.
Gillar du psykologisk spänning och opålitlighet borde I’m Thinking of Ending Things passa dig ypperligt. Den är tät, välskriven och förhållandevis kort. Tilltalas man mer av det ”litterära” i beskrivningen finns det däremot en liten risk att, som jag, sätta förväntningarna väl högt.