Barbara K. Lipska, tillsammans med Elaine McArdle
181 s. Bantam Press 2018 (2018)
Polsk-amerikanska Barbara K. Lipska (f. 1951) är en välrenommerad neuroforskare och har i över 30 år arbetat med hjärnor och mentala sjukdomar för att finna på orsaker och botemedel eller lindringar till bland annat schizofreni. När hon för tredje gången, 2015, drabbades av cancer var det i hjärnan tumörerna satt. The Neuroscientist Who Lost Her Mind är hennes berättelse om effekterna av sjukdomen och hur hon psykiskt förändrades under några omtumlande månader.
2015 och 2016 var svåra för Lipska och hennes familj. Hon hade överlevt bröstcancer, överlevt hudcancer, men en följd kan vara hjärntumörer. Först hittade de en och tog bort den som hon upptäckte efter att en del av synfältet plötsligt försvann, sedan fler och fler. Tumörerna i sig tar plats och behandlingen gör att hjärnan svullnar och det blir riktigt trångt innanför skallbenet. Då börjar man påverkas, inte bara synen, utan korttidsminnet, språkförmåga, matematisk förmåga, kognition och, inte minst, självinsikten och personligheten. Allt det här visste Lipska i förväg, men när symptomen kom var det omöjligt för henne att känna igen dem.
Hon blir arg, paranoid och självupptagen, dessutom direkt dålig på en rad saker som för Lipska och de flesta andra kommer någorlunda naturligt (hon tränade för att delta i en Ironman-tävling när hon fick första beskedet). Familjen, maken och hennes vuxna och medicinskt välutbildade barn med respektive, hennes barnbarn, alla får de känna hennes förändringar, men hellre än att ta till sig av den här dödsdomen lever de i förnekelse, lider och står ut under det nya normala.
The Neuroscientist Who Lost Her Mind kombinerar kunskapen om hjärnor och mentala sjukdomar med en oerhört gripande och klaustrofobisk berättelse om en kropp under angrepp där hjärnan gradvid slutar fungera, inte som en försvarsmekanism utan för att den rent fysiskt inte har utrymme att arbeta, viktiga delar kommer i kläm, andra vittrar sönder av cancern och dess behandling. På många sätt känns det nästan osannolikt att Lipska skulle kunna skriva den här boken. För det första att det är hon som neuroforskare som drabbas, för det andra att hon överlever en sjukdom som redan från början gav henne bara några månader att leva och som de flesta inte kommer tillbaka från, allra minst med hjärnan någorlunda i behåll.
Rent litterärt är boken ganska ordinär, men det är heller inte riktigt poängen med den. Lipska är ett förstahandsvittne och visar hur mentala sjukdomar, som ofta stigmatiseras, är hjärnans sjukdomar. De lämnar ärr, de stör och förstör, de går att arbeta med. Har man bevittnat demens, schizofreni eller andra personlighetsförändrande psykiska sjukdomar känner man sannolikt igen mycket av det Lipska berättar, men att hon drar tydliga linjer mellan åkommor och symptom och dess placering i hjärnan, samtidigt som hon förmänskligar hela processen gör The Neuroscientist Who Lost Her Mind till en mycket viktig bok i kampen för en rimlig syn på psykisk sjukdom. Jag hoppas att den snart kommer i svensk översättning.