Dave McKean
120 s. Fantagraphics Books 2016 (2016)
Den brittiske konstnären Paul Nash (1889—1946) var starkt förankrad i de båda världskrigen och hans modernistiska och surrealistiska motiv har på många sätt illustrerat omänskligheten i dessa civilisationens nederlag. Att just Dave McKean (f. 1963) med sin minst lika surrealistiska stil tecknat (i dubbel bemärkelse) Nashs biografi känns på många sätt mycket rimligt.
Black Dog. The Dreams of Paul Nash är ingen rakt kronologisk biografi där Nash, steg för steg, rör sig genom livet. Nej, Black Dog hämtar, som undertiteln antyder, kraft ur Nashs drömmar. Som tjugofemåring skickades han till första världskriget och mot krigets slut befann han sig i infernot på västfronten. Upplevelserna och intrycken skar djupa sår i hans psyke och eldade på hans konstnärliga uttryck. Sällan har linjerna mellan moderniteten och krigen till de konstnärliga strömningarna varit så tydliga (jämförbart med tyske Otto Dix (1891—1969).
Det är på något sätt också talande att när effekterna av kriget letade sig in i konsten i form av modernismens stilarter, så sågs den av militären som något fult. De ville hellre ha snygga porträtt på militärens personal och materiel. Nash fick under andra världskriget jobb att måla för brittiska flygvapnet, vilket bland annat resulterade i bilden som ligger som bakgrund här ovanför, Totes Meer (1940).
Nashs drömmar bildar episoder och fragment, alla som med McKeans skickliga hand ges särprägel och skapar alldeles särskilda stämningar. Ibland är det snudd på pastoralt men oftast är det mardrömmar centrerade kring kriget samt kring Nashs familj där syskonen skickades till internatskolor och modern avled på mentalsjukhus allt medan familjens ekonomiska situation försämrades. Samtidigt som Nashs liv genom Black Dog blir oöverskådligt och fragmentariskt på ett sätt som säkert skulle störa en normal biografiläsning gör stil och form sannerligen krigsveteranens konstnärskap rättvisa.
McKean är också en oerhört skicklig illustratör, oerhört skicklig och bred i sina uttryck utan att någonstans förlora skärpan och den egna stilen. Traditionell serieform varvas med tecknade karikatyrer, oljemålningar och kollage, kubism blir surrealism, impressionism bryts av med bländande naturalism och aldrig i detta virrvar av uttryck går det att ta miste på vem som är upphovsperson. McKean är också anledningen till att jag från början valde att plocka upp Black Dog och hur intressant Nash än är som person och konstnär blir det till slut bländande genom McKeans försyn.