Andrev Walden, inläst av författaren själv
3 h 49 min. Bokförlaget Polaris 2018 (2018)
Jag har ofta refererat till jordfelsbrytaren i huvudet. Den är bra att ha, både som begrepp och funktion. Ni vet, när barnens intensitet och destruktiva kraft (ibland benämnt som barnslighet eller lekfullhet) inte går att hejda, när allting, oavsett omgivning eller arena, graviterar mot en konflikt. Barnen lyssnar inte, deras medvetanden så till fullo uppfyllda av julgranen på ICA Maxi eller vad det nu kan vara, samtidigt som människorna runt omkring hastigt når en kritisk nivå av fördömande. Då. Då slår den ifrån, jordfelsbrytaren i huvudet. Jag lyfter ett barn under varje arm och bär dem med långa, djupa andetag mot vagn eller bil och rullar ut. Deras eder och de dömande blickarna som genomstrålar mig från alla håll rör mig inte. Jordfelsbrytaren gör sitt jobb.
Jordfelsbrytaren som begrepp har jag krönikören Andrev Walden (f. 1976) att tacka för. Krönikan jag refererar till publicerades 2016 och inleder textsamlingen Ditt lilla mörker i ljuset. Det är hemtamt och sätter tonen för övriga texter. Många av dem handlar om föräldraskap och när en tvååring och en fyraåring springer som förvildade hundar omkring mina ben är jag extremt mottaglig för Waldens texter. ”Det är tur att du älskar dina barn, annars skulle du hata dem.” Det låter ju nattsvart, men å andra sidan vittnar inte samlingens titel om något annat. Väl inne i boken är igenkänningsfaktorn genomgående hög och jag skrattar högt där jag går och lyssnar. Waldens svarta humor är den ventil som ersätter återhämtningen man aldrig får som småbarnsförälder.
Walden berör även andra ämnen: astrofysik, kultur, konflikträdsla, politik och klimathot. Det faller sig naturligt att temana skiftar, det är trots allt texter som skrivits med olika syften under tre år, krönikan till formen är ju associativ. Han fascineras av världsrymden, ängslas över klimathotet och belyser den fascistiska tematiken i Lejonkungen (1994), så som även jag kan göra ibland. Även här finner jag mycket igenkänning. Trots allt.
Ditt lilla mörker i ljuset samlar många texter som var för sig står klart på egna ben, men jag tror att i form av en bok kan de nå fler och bara det tycker jag är en bra sak. Svart humor, nyfikenhet och självdistans får texterna att hänga ihop, men liksom med många andra samlingar av liknande slag önskar jag en tydligare röd tråd. Trots det går Ditt lilla mörker i ljuset fint även att sträckläsa.