Sean Thomas Dougherty
63 s. BOA Editions 2018 (2018)
Why bother?
Because right now, there is ——— someone
out there with ———
a wound ——— in the exact shape
——— of your words.
Ovanstående (inte helt korrekt återgivna — det ska vara stora mellanrum istället för ———) dikt, dessa få rader, gjorde ett oerhört stort intryck på mig som skrivande och tvivlande person. Hur ofta har jag inte frågat mig varför jag ska bry mig? Den amerikanska poeten Sean Thomas Dougherty (f. 1965) hittade orden som passade precis i mitt sår.
”Why bother?” och diktsamlingen The Second O of Sorrow (bara titeln, åh titeln) i vilken dikten återfinns är min första kontakt med den New York-födda Dougherty som till dags dato hunnit släppa 13 böcker. Inga översatta, få har letat sig över till svenska bibliotek. Baserad i rostbältet har hans poesi, åtminstone ytligt, kanske setts som en amerikansk angelägenhet, men när jag läser The Second O of Sorrow visar sig något snarast universellt.
Ur dikterna träder en kör av röster, många perspektiv, vars utgångspunkter ofta känns brutna, utslagna eller aparta. Det är hen som ser sin partner tyna bort i en sjukdom, de nyförälskade som flackar omkring i en tillvaro av piller och stulna jackor, det är LeBron James som får symbolisera hela Ohio. Vissa texter tycks självbiografiska medan andra är manifestationer av platser förfallet så sakteliga gnager sönder. Det är inte nostalgiskt, inte konspiratoriskt, men ett helt känslospektrum inrymt i en vänlig blick. Maktlösheten och sjukdom sipprar ut mellan raderna, men Dougherty torkar tårarna med nästa rad, nästa sida. The Second O of Sorrow är socialrealism, men med bilder och vändningar, hela arsenalen av poesins verktyg används för att bryta upp det konkreta.
Kanske kommer Dougherty aldrig översättas, kanske finns publiken i USA främst, men kan jag översköljas av hans ord på detta sätt tror jag fler kan det. Jag hoppas han får en vidare läsekrets även här.