Selma Lagerlöf, inläst av Holger Calov
22 h 33 min. Svenska Ljud Classica 2015 (1906–1907)
När Selma Lagerlöf fick frågan om att göra en ny läsebok för folkskolan ville hon enligt uppgift inte göra någon ”mosaikbok”, en bok med massa löst sammanhängande berättelser. Istället skrev hon Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som är en ramberättelse med, just det, en massa löst sammanhängande berättelser.
Nils Holgersson bor på gården Västra Vemmenhög i Skåne. När hans föräldrar går till kyrkan stannar han hemma och planerar vanartigheter. När han ser en liten tomte komma gående stänger han in den i en kista vilket förstås vredgar den lille gubben som förvandlar Nils till en liten parvel. Ungefär samtidigt bestämmer sig den vita tamgåsen på gården att följa med vildgässen norrut och Nils följer med. Den underbara resan, vilken dagligen kantas av livsfaror, tar honom genom alla Sveriges landskap (utom Halland) och nästan alla bjuder på ett par sällsamheter.
Den unge Nils växer under resan. Från att ha varit bråkig och elak blir han vänlig, medkännande och ansvarsfull. En ”grand tour” för en pyssling.
Syftet med läseboken var att inom en bok samla kunskap om flera olika ämnen, något som till viss del lämnat spår i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Geografi, historia, naturvetenskap presenteras i litterär form, men boken saknar i mångt och mycket skolmässiga förklaringar. Nej, Småland är inte resultatet av Sankte Pers misslyckade landskapsarkitektur, vilket förvisso bara berättas som en vitsighet, men varför Småland ser ut som det gör berättas inte. Detta är ett av mina två stora problem med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag skulle möjligen ha lärt mig att något förhåller sig på ett visst sätt av att läsa boken, men jag skulle inte ha en aning om varför.
Mitt andra stora problem med boken är att den är så ineffektivt skriven, övertydlig och med poänglösa upprepningar, utan synbar poäng annat än möjligen att den är skriven för barn och att dessa till varje pris måste skrivas på näsan. Ramberättelsen med Nils Holgersson, som skulle kunnat vara intressant i sig, lämnas för historier, sägner och fabler som bara avlägset kan kopplas till något mer än Nils geografiska position. Den Lagerlöf som skrivit så mycket bättre saker tycks på något sätt hämmad av formen, för vissa av de instuckna novellerna och texterna som inte riktigt passar in är emellanåt briljanta. Spökhistorien om djurens nyårsnatt (XL. En dag i Hälsingland. Djurens nyårsnatt., Runeberg.org) tillhör de absolut bästa bitarna i boken och där går Lagerlöf att känna igen.
Samtidigt finns det något kittlande i den här typen av bok och när den kom måste den ha varit en sensation och med rätta har den överlevt som klassiker. Tänk att få läsa sig genom Sverige! Det är inte utan att man blir sugen på att läsa (eller skriva) en modern version som ska spegla det Sverige som gässen susar över nu för tiden.