Fatima Bremmer
375 s. Bokförlaget forum 2018 (2017)
På sin tid var journalisten Ester Blenda Nordström (1891—1948) en, för att använda ett modernt uttryck, megakändis. Hennes liv och motivationer var föremål för spekulationer och varje steg hade någon en åsikt om. Det hade de inte så mycket för, för Ester Blenda gick sin egen väg och föll, så som framstående kvinnor genom historien ofta gjort, i relativ glömska. För sin biografi om journalisten, Ett jävla solsken, tilldelades Fatima Bremmer (f. 1977) mycket välförtjänt Augustpriset i fackboksklassen 2017.
Blott tjugo år gammal fick Ester Blenda anställning som journalist. Det var visserligen mest att översätta artiklar från utrikiska tidningar och hon var mer eller mindre placerad i en skrubb tillsammans med de andra kvinnliga journalisterna, men det var ett arbete och hon gjorde det bra. Snart fick hon åka på egna jobb och fann i dem en modernare journalistisk röst och hennes pseudonym väckte uppmärksamhet. Riktigt stor blev hon först när hon tog anställning som piga på en gård i Sörmland för att med egen erfarenhet kunna rapportera om pigornas tillvaro. Framgången var omedelbar och som journalist och författare tog hon sig både högt i den kulturella societeten och runt jorden.
Kanske var det så det var tvungen att vara? Sladdbarnet som syskonen kallade för ”ett jävla solsken” hade svårt att koncentrera sig, svårt för auktoriteter, svårt att sitta still och svårt att passa in i de för tiden rådande normerna. Att hon kom från en prominent familj spelade säkert roll för hur detta mottogs av omgivningen.
Ester Blendas textproduktion var stor — böcker, artiklar, krönikor och brev — och Bremmer har gjort ett gediget arbete. Där journalistens egna ord slutat har brev, böcker och, i den mån det varit möjligt, intervjuer fyllt i luckorna. Porträttet som målas är djupt in på bara porerna. Hon framstår (och var) en pionjär på många plan, men allt var inte solsken. Bremmer behåller distansen, ser nyanser och olika sidor av en person som trots skavankerna är lätt att beundra. Hon skänker också upprättelse åt den, som det verkar klarlagda, kärleksrelation hon hade med Carin Wærn Frisell, en hemlighet som yppad inte hade setts på med blida ögon.
Ett jävla solsken är en väl genomarbetad biografi om en person som förtjänar att bli ihågkommen. På så sätt är boken en kulturgärning utöver det vanliga.