Karin Smirnoff, inläst av Lo Kauppi
8 h 16 min. Bokförlaget Polaris 2018 (2018)
Umeåfödda Karin Smirnoff (f. 1964) slog igenom som romanförfattare när första delen i Jana Kippo-trilogin, Jag for ner till bror, kom ut under förra året. Hon augustprisnominerades och romanen rosades och jag kan mycket väl förstå varför.
Bokens huvudperson, Jana Kippo, återvänder till sin barndoms by Smalånger för att hälsa på sin tvillingbror. Han visar sig efter år av missbruk vara i dåligt skick och Jana blir som kvar. Det var nog inte meningen, men så blev det. Som hemvändare har hon dubbla blickar, dubbla roller att spela, både den som hon en gång lämnade och den som hon tar med sig när hon funnit en tillvaro på annan plats. För att klara sig tar hon jobb inom hemtjänsten och hon börjar ofrivilligt nysta i det förflutna, i minnena av hennes våldsamma förtryckande far och i vad som hände med barnet som hon födde som 14-åring som adopterades bort och som kanske hade samma pappa som Jana själv. Dessutom tyder det mesta på att hon haft en syster hon inte känt till och att en barndomsvän haft större inverkan på Janas familj än hon rimligen kunde känna till.
Det tar en liten stund att komma in i den kärva stilen och att reda ut vem som är vem i röran av personer, men när hjärnan väl sorterat klart visar sig en mörk, lågmäld men trots det mycket spännande berättelse. Glesbygden som målas upp rymmer mycket, inte minst hemligheter och skvaller som lätt förväxlas med tystnad. Trots ett realistiskt anslag utan målande beskrivningar tappar berättelsen sällan fart utan är i allra högsta grad levande, säkert mycket tack vare Lo Kauppis (f. 1970) inläsning.
Jag for ner till bror är en stilsäker debut, egensinnig och taktfast och om Smirnoff kan hålla i detta även i kommande delar bådar det gott.