Elisabeth Åsbrink, inläst av författaren själv[1. Vilket är en fröjd för själ och öra, jisses vad hon läser bra.]
9 h 39 min. Natur & Kultur 2018 (2018)
Det är populärt att prata om svenskhet och svenska värderingar. Ingen tycks veta precis vad det är men många tycks bombsäkra på vad det är som gör svenskar svenska och Sverige till världens bästa land trots att det är så himla dåligt. Gör man som Elisabeth Åsbrink (f. 1965) och följer trådarna bakåt är det tydligt varför: grunden Sverige, svenskar och svenskhet består av är byggd på godtyckligheter, motsägelser, fantasi och influenser från utlandet.
Att titta närmare på det här fundamentet är inte att erodera det ytterligare. Genom sin Orden som formade Sverige genomlyser Åsbrink det vi pratar om när vi pratar om Sverige. Hålen löper genom berättelsen om vårt land men här skiner ljuset igenom och visar att det finns utrymme att fylla. Nationalism är inte det enda sättet att prata om eller definiera en nation.
Hon börjar tidigt, följer spåren från år 98. Svioner, sweonas, suehans, suetidi, sviar. Runt om i världen syns spåren av några som kanske var svenskar. ”Orden ligger som mynt i botten av en brunn och glimtar till när någon behöver skriva en berättelse som har en början, en mitt och ett slut”, skriver Åsbrink. Det gäller förstås även henne själv.
Därifrån fortsätter hon via Torshammaren vars ursprung ingen vet men många gissar och Upplandslagen som blev svensk grundlag men som bygger på danska Jyllandslagen där ”land ska med lag byggas” följs av ”men vilde enhver nøjes med sit eget og lade andre nyde samme Ret, da behøvetes ingen Lov”, till ”Den glider in i mål” och ”öppna era hjärtan”. Det är en lärorik, strapatsrik och ögonöppnande odyssé Åsbrink bjuder på.
För den samhällsintresserade, för den historieintresserade, för den som undrar varför det blivit som det blivit, för den som funderar på varför vissa uttryck gjort sådant avtryck att de lever kvar. Orden som formade Sverige kommer ha mycket att erbjuda dig.