Arundhati Roy
340 s. Flamingo 1998 (1997)
1997 kom indiska Arundhati Roys (f. 1961) debutroman The God of Small Things och tog världen med storm. Man Booker-pris, sjusiffrigt förskott, exalterade recensioner (från icke-konservativa, åtminstone). Romanen om tvillingarna Estha och Rahel vars kusin på besök från England hittas död är en sorglig men medryckande historia om ett Indien med många motsättningar.
Tvåäggstvillingarna bor med sin mamma, sin mormor, sin morbror och sin gammelfaster i Ayemenem i södra Indien. Ingenting har riktigt gått som det ska och tillvaron för dem har förpestats av en rad våldsamma män, bittra kvinnor och de skrivna och oskrivna lagar som styr det indiska samhället. Familjen är förhållandevis välbärgad och ser genom bilrutan hur kommunisterna demonstrerar på gatorna. En av dem, Velutha, tillhör den lägsta kasten men är ändå en av tvillingarnas bästa vänner.
I The God of Small Things möts kastmotsättningar och klassmotsättningar i ett intrikat system av lagar och förväntningar, omöjliga att uppfylla eller ens må hyfsat under. Det blir oerhört tydligt att ojämlikheten är ett gift med emellanåt dödliga konsekvenser.
Roy har en stil som passar mig oerhört väl. Det är en böljande berättelse, kronologiskt uppluckrad, som vecklas ut en liten bit i taget. Barnens perspektiv genomsyrar historien och det finns en naivitet som förstärker hur samhället och tillvaron tar sig uttryck. Roy lånar också drag av magiskt realistiska författare när hon skiftar fokus och förvränger verkligheten, även om hon inte hänfaller åt rena övernaturligheter.
Jag sögs in direkt i The God of Small Things men jag lät läsningen ta sin tid. Det krävs nog för att till fullo uppskatta den. På det sättet är det ingen bladvändare, men det är världsklasslitteratur.