Kalle Lind
280 s. Roos & Tegner 2017 (2017)
Det finns böcker. Massvis med böcker. Tusentals nya ges ut varje år. Man får arbeta hårt för att få en överblick och med tanke på att jag uppskattningsvis har någonstans runt 3 500 böcker kvar att läsa innan jag dör (tack för den uträckningen, Literary hub, ”How Many Books Will You Read Before You Die?”, 2017-03-22[1. Nu tror jag eventuellt att den siffran är lite låg. Om jag snittar 100 böcker om året, oräknat barnböcker och sådant, och har en förväntas leva till jag är, för enkelhetens skull, 84 år, borde jag hinna med ungefär 5 000 böcker. Nu lär lästakten pendla en smula, men ändå.] känner jag en viss angelägenhet i att sålla bort sådant som inte är intressant.
Entré: 88 böcker du inte behöver läsa av Kalle Lind (f. 1975)!
Boken är precis vad den utger sig för att vara, en samling texter om böcker, äldre och några lite nyare, som på olika sätt inte behöver läsas. Oftast är de hämtade ur en av två kategorier: böcker med en mycket mycket mycket liten målgrupp, eller hopplöst daterade, kanske till och med vid sin tillkomst. I förekommande fall är de bara rent konstiga. I praktiken innebär det att pornografi, handböcker, debattskrifter, biografier och låt-oss-säga skönlitteratur med ett tydligt syfte presenteras i Linds karaktäristiska och en aning raljanta stil.
Urvalet ter sig ganska godtyckligt, men hur ska man välja i en aldrig sinande ström av text. Att han lägger så många sidor på olika miljöpartister (i huvudsak Per Gahrton och Birger Schlaug) och inte ens yppar Ian Wachtmeisters Ankdammen (1988) och Elefanterna (1990) känns mest som en slump. Måhända en lycklig sådan?
Böckerna väcks genom Linds försyn upp ur sin slummer och trots dissarna blir jag åtminstone en smula sugen på att läsa vissa av dem (förutom de jag redan läst (De övergivnas arme (1997) och Den gamla svenska bondepraktikan (1666)) även om de kanske inte bubblar upp till toppen av läshögen. Det är sällan så enkelt att en recension (om än så raljant) nödvändigtvis väcker den impuls som den synbart borde. Pegas på villovägar (som kanske också borde platsat bland de 88 böckerna) blir jag ju sugen att läsa, inte för att den ska vara bra, utan för att den ska vara pekoral av ädlaste slag. Lite samma effekt har 88 böcker du inte behöver läsa.
Främsta förtjänsten med 88 böcker du inte behöver läsa är kanske bilden av den uppsjö av böcker som jag, trots det yrke och det intresset jag har, aldrig hört talas om. Det är, för att tala med moderna tungor, en spricka i filterbubblan. Det kan vara nyttigt ibland.