Lydia Sandgren, inläst av Ludvig Josephson
28 h 35 min. Albert Bonniers förlag 2020 (2020)
Blunda och vänd din blick inåt. Ställ dig frågan: Vad ser jag framför mig när jag hör titeln Samlade verk? Om du inte känner till Lydia Sandgren (f. 1987) och en av vårens större litterära händelser är oddsen mycket dåliga att du ska lyckas ringa in hennes debutbok. Tänk Göteborg. Tänk förlagsvärld. Tänk 1980-, 1990-, 2000- och 2010-tal. Tänk kanske också att inga verk i någon verklig mån är samlade, däremot en himla massa värk.
Nå, pojke möter flickor, han pluggar filosofi och rumlar runt, innan han möter flickan med stort F när de båda sträcker sig efter samma bortglömda tyska filosof på biblioteket. Är det möjligt? Pojken heter Martin Berg och han blir kär. Flickan, Cecilia Wikner, är alls inte otillgänglig, men ändå ouppnåelig i sina ambitioner och sin akademiska strävan. Vad de lider bildar de familj, mer av en slump (men de vet åtminstone hur sådana saker går till), och får två barn: Rakel och Elis. Fram till denna punkt är det mesta som vanligt, fast med fler intellektuella diskussioner och gräl om Sofokles. Plötsligt en morgon så har Cecilia försvunnit, familjen decimerats och tillvaron förändrats i grunden.
Samlade verk är inte i egentlig mening spännande, men Cecilias frånvaro faller som en skugga över hela berättelsen. Även utanför de återblickar där hon förekommer eller de avsnitt då hon pratas om finns ett Cecilia-format tomrum man som läsare behöver förhålla sig till. Det är skickligt utfört och skänker nerv åt en berättelse som annars framförallt är rolig, skarpsynt och beläst.
De allra flesta figurerna är mycket levande, välgestaltade och konsekventa även när de är inkonsekventa. Martin, Cecilia, Rakel, de närmaste och mest förekommande vännerna, alla känns de som att de står mitt framför mig och även om de inte är några änglar (utom möjligtvis Rakel) är det lätt att tycka om dem med vårtor och allt. Tyvärr kommer sonen Elis lite i skymundan, blir mer en generisk tonåring som upptäckt rödvin och Jacques Brel. Han hade gärna fått mer utrymme att bli en hel person, precis som tonåringar i allmänhet behöver bli.
I Samlade verk har Sandgren skrivit en strålande debut som lovar gott inför framtiden, även om man inte måste skriva alla böcker 700 sidor långa.