Mattias Goldmann
327 s. Volante 2020 (2020)
Det är en alltför vanlig missuppfattning att klimatomställningen av nödvändighet gör att vi får det sämre. Annorlunda absolut, men för den skull inte sämre. Ett alldeles eget sätt att råda bot på missuppfattningen har Mattias Goldmann (f. 1971) som utgår från de etablerade dödssynderna högmod, avundsjuka, girighet, raseri, lättja, lust och frosseri när han argumenterar för att det är just dessa vi ska nyttja för att snabbt få med fler osäkra på tåget. Argumenten är samlade i hans Klimatsynda!.
Några exempel:
- Högmod har givit Sverige och många andra länder ambitiösa klimatmål. Vi ska inte bara vara okej, vi ska vara bäst.[1. Fast om man inte tänker följa sina ambitiösa klimatmål *host-Preemraff-host-pengartillflyget-hosthost* spelar inte högmodet särskilt stor roll.]
- Om man är mån om sin girighet är det lämpligt att skydda sina investeringar från klimatförändringar och att framtidssäkra sina inkomster.
- Sex säljer och appellerar till din lust. Det hållbara ska fokusera mer på att vara attraktivt än på att vara ”klimatsmart”.
- Känner du avund inför grannens elbil? Tja, grannen kanske känner avund inför dina solceller eller för att du cyklar ny, fin elcykel till jobbet istället för att sitta fast i bilkö.
- Frosseri handlar mindre om mängd och mer om kvalitet. Att äta de bästa råvarorna, tillagade av de skickligaste kockarna iklädd de finaste kläderna är ett hållbart sätt att frossa.
- Det säger sig självt att situationen vi befinner oss i kräver ett visst mått vrede. Den måste dock vara välriktad och konstruktiv för att göra skillnad.
- Om det är enklare att cykla än att ta bilen, lättare att dela verktyg än att äga, lättare att få maten packad och hemkörd än att storhandla ger det utrymme får vår lättja.
Goldmanns genomgång andas emellanåt lite väl mycket flåshurtig konferenskonferencier för min smak, men skrapar man på ytan finns här egentligen samma argument som Johan Ehrenberg och andra som predikar hopp och grön teknisk omställning. Det är en styrka att argumenten landar i ungefär samma svar men att det på exempelvis Goldmanns vis går att anpassa för en annan mottagare.
Att fortsätta hamra på de mest hårdnackade klimatförnekarna och andra som är svåra, kanske omöjliga, att omvända, med argument om biologisk mångfald och allt livs lika värde kommer inte fungera, det förstår jag också. Olika vinklar biter olika bra på olika personer, men här i Klimatsynda! finns en ganska kraftfull spänning mellan personlig moral och personlig pragmatism. Det är viktigt att komma ihåg, och jag behöver själv påminna mig om detta under tiden jag läser. Varför? Vissa av dödssynderna, framförallt girighet och högmod är sådana jag har svårt att förlika mig med. Om man som jag är lätt utopiskt lagd är det självklart att flera av dödssynderna på moralisk grund inte hör hemma i det samhälle jag ser framför mig. Poängen är att vi heller inte är där och att människan sprungen ur det sen-kapitalistiska samhället fortfarande är lat och girig vare sig jag vill det eller inte. Klimatomställningen måste gå fort och då är kanske inte en total revidering av samhället den bästa vägen. Det är åtminstone Goldmanns poäng och jag har egentligen inte mycket att sätta emot det.
Istället får jag acceptera att klimatomställningen inte bara är komplex i sig själv utan måste lämna utrymme för ett brett spektra av människor med olika bevekelsegrunder och prioriteringar och vår uppgift är då kanske att hjälpa alla att hitta sin ingång i klimatomställningen.
På så sätt är Klimatsynda! bara nästan en bok för mig. När jag är färdigprovocerad får jag ändå tillstå att boken ger mig en större verktygslåda att nyttja när jag ska argumentera för varför klimatomställningen inte bara är fullständigt nödvändig utan även rimlig för var och en.