Ali Smith
379 s. Hamish Hamilton 2020 (2020)
Så är den äntligen här, sista delen av brittiska Ali Smiths (f. 1962) Brexit-elegi. Kvartologin inleddes med Autumn (2016) strax efter omröstningen och har sedan utökats med en årstid per år. Det är hastigt skrivet, brinnande aktuellt och emellanåt oerhört bra.
Summer inleds (nästan) med en diskussion mellan Sacha, cirka femton år, visserligen medveten, men fortfarande femton år, och hennes mamma Grace. De diskuterar förr och nu, källkritik och samtalet flödar fram och tillbaka så som samtal mellan mor och dotter kan göra. Summer skulle vara värd besväret om så bara för det kapitlet. Samtidigt försöker Sachas lillebror hitta en plats åt sig själv, ett nihilistiskt IRL-troll så som bara en överintelligent och uttråkad trettonåring kan vara.
Smith besöker dessutom många av de tidigare figurerna. Daniel, alltjämt mer än hundra år fyllda, minns genom demensslöjorna kriget, Art och Charlotte gör Sacha och hennes familj sällskap till Suffolk där Albert Einstein bodde en kort tid innan han emigrerade till USA. Under tiden jag läser kommer delar av de tidigare böckerna tillbaka, men inte tillnärmelsevis lika mycket som de kanske borde. Nu när alla delarna finns tror jag att de med fördel skulle kunna läsas tätt efter varandra. Det är så pass varierande att jag tror risken att tråkas ut är liten.
Vad som är en mer imponerande är att Smith hinner göra covid-19 till en del av berättelsen. Aktuellt, o ja, på sitt sätt skrämmande att vet hur lång processen att skriva en roman är och ändå känns det som att den utspelar sig nu utan att vara spekulativ. Jag frestas att fråga hur det är möjligt, men förstår att det vill till en lyhörd och disciplinerad författare och en modig förläggare. Det är tur att dessa funnit varandra här.