Den här artikeln är med i boken Om drömmar och rastlöshet. Utvalda texter 2009-2021. Hela innehållsförteckningen, samt var du skaffar den, finns om du följer länken.
Min dotter blev pååkt i pulkabacken. Det var bara en tidsfråga, för det här hände på den tiden för några veckor sedan när det fortfarande var smällkall vinter och skolans kulle var helgjuten is. Hon ramlade, slog i huvudet, fick en smäll på kinden, men klarade sig bra. Vi hämtade henne förstås och jag försökte roa henne med lugna aktiviteter.
Så vi satte oss att rita.
Hon ritade katter i bärbuskar, solsken och monster och jag satte mig, som fäder på 2020-talet gör, och ritade en runsten till min dotters ära. Nu är jag varken runstensromantiker eller vikingavän, men jag tycker det är kul att rita av och finner ändå någon dragning till de grafiska aspekterna av …
Hur som helst.
”Nådens år 2021 blev Sigrid Martinsdotter påkörd av två ettor på madrass och slog i huvudet”, kritat med runor på en sten med en lindorm, renskrivet med fulfrakturtext under. Min sten var ett alldeles vanligt kopieringspapper, men som skiss höll den och jag övervägde att hugga till och resa en sten med just det motivet.
Rökstenen utanför Ödeshög har världens längsta runskrift och är daterad till 800-talet, ungefär 1 200 år innan jag började vandra på den här jorden. Mycket av stenens betydelse är höljd i dunkel, men kännarna menar att den tar stöd i mytologin och de historiska förvecklingar som då utspelade sig. Den är skickligt utförd, både som ristningshantverk och i fråga om språklig ekvilibrism. Jag har inget att tillägga, det stämmer säkert.
Templen på Akropolis i Grekland dateras kring år 400 före vår tideräkning. Steget mellan Rökstenen och Akropolis kan tyckas långt, men med lite matematik ser vi att templet byggdes 1 200 år före runstenen ristades. Det är svindlande att tänka på tid på det här sättet, inte bara det faktum att premiären av Kristina från Duvemåla nu ligger närmare månlandningen än denna sketna lördag 2021. Redan när vikingarna for omkring runt Medelhavet borde templet framstått som gammalt och betraktats på med eller utan tillbörlig vördnad.
Ändå flyter tiden ihop. Nå, inte antiken och vikingatiden (sic!) kanske, men förfluten tid. Vi betraktar gärna historien så. Mellan de äldsta runstenarna från 300-talet och de yngsta från 1100-talet är det 800 år. Mellan de yngsta runstenarna och idag är det drygt 800 år.
Så ponera att jag skulle upprätta en runsten idag, nådens år 2021, med texten om Sigrid Martinsdotters fall. Ponera att arkeloger omkring år 3000 (i den händelse att vi som art mot förmodan finns kvar då). Skulle den klumpas ihop med äldre tiders runstenar, tiden för runstenar och gravstenar och milstenar, cirka år 300 till år 2000? Skulle Sigrid höjas till mytologi? Skulle berättelsen om backen, madrassen och ettorna (ettorna?) vara lika dunkel och svårtolkad som Rökstenen?
Nej, förmodligen inte, men det är en hisnande tanke.