Chris Ware
260 s.[1. På insidan av boxen kan man läsa ”260 pp., 41 x 28.5 x 4.5 cm x 14 individual easily misplaced elements.”] Pantheon Books 2012 (2012)
Fragment. Fristående delar i en salig röra där associationer binder samman allting godtyckligt. Är det inte lite så livet konstruerat genom minnen är? Jag tror det, än mer så efter att ha läst den amerikanske serietecknaren Chris Wares (f. 1967) Building Stories, onekligen ett verk som praktiserar sitt namn och på så sätt bänder seriemediets möjligheter.
Låt oss börja med formatet. Building Stories är en rejäl box vilken rymmer 14 delar: serietidningar, böcker, foldrar, tidningar i gamla tiders morgontidningsstorlek och en utvikbar ”spelplan”. Till en början tycks det nästan övermäktigt, men tanken är att dessa enheter kan (och ska) läsas i vilken ordning som helst, allt efter tycke, smak och känsla. En effekt av delarnas olika karaktär är också att de blir lästa på lite olika sätt. Där böckerna uppmuntrar mer linjär läsning skapar foldrarna i princip loopar. På så sätt tänker jag att Building Stories om inte annat är en stilstudie i olika formats egenart.
Å andra sidan är den mycket mer än så.
Efter hand blir det allt tydligare att verkets huvudperson är en namnlös kvinna vars ena ben amputerades när hon var liten. Hon är självmedveten och emellanåt olycklig men dras fram av livets alldaglighet. Studier, jobbet som florist, familj. Runt omkring henne finns både livet i form av drömmar, blommor och en dotter, samtidigt som hon inte tycks undgå döden.
Någon sammanhängande berättelse blir det inte på grund av formatet, men samtidigt finns det en tydlig kronologi för huvudpersonen där hennes liv från 20-någonting till 30-någonting rullas fram med studsar mot det förflutna. På något sätt blir det ändå episkt i ordets ursprungliga bemärkelse. Det fragmenterade berättandet skapar samtidigt en känsla av ett konstruerat narrativ, ett konstruerat liv, lite på samma sätt som man upplever sitt liv när man är i det. Det är roligt, sorgligt, vackert och fult; mångfacetterat och mycket mänskligt.
Building Stories är ett riktigt praktverk, unikt och inspirerande, med en alldeles egen ingång till vad berättandet kan vara. Och ja, litterära experiment är jag ju lite svag för, helt enkelt.