Sally Rooney, i översättning av Helena Fagertun, inläst av Livia Millhagen
10 h 43 min. Albert Bonniers förlag 2021 (2021)
Irländska Sally Rooney (f. 1991) har släppt en hett framemotsedd roman, Vackra värld, var är du, där den huvudsakliga diskussionen har rört sig kring huruvida den bör översättas av israeliska förlag eller ej. En fråga som förvisso kan vara intressant, men inte säger särskilt mycket om boken i sig. Huruvida den är bra nog att översättas alls, exempelvis. (Det är den nog.)
Hur som helst, Rooney följer upp Samtal med vänner (2017) och den av mig (och många andra) högt uppskattade Normala människor (2018) med en till stora delar likadan bok. Figurerna är lite äldre, men i grunden är det människor som försöker fungera tillsammans fast det är svårt och alla är olika.
På ett håll börjar den framgångsrika författaren Alice tinderdejta lagerarbetaren Felix. På ett annat försöker Alices bästa vän Eileen komma över sitt ex och återknyter kontakten med en gammal kär vän. Alla är i runt 30 år och liksom för alla i milleniumgenerationen vet ingen vad de egentligen sysslar med, men de försöker. Dramatiken är lågmäld när de säger saker de inte menar, ber om ursäkt och försöker förstå sig på varandra och just det har varit Rooneys framgångsrecept. någotVackra värld, var är du är mycket av samma och även om det inte är överraskande bra längre så är det fortfarande helt okej. Relationer gestaltar hon med stor precision.
Dock är det något med Vackra värld, var är du[1. Förutom att kommatecken i titlar nästan är lika illa som att inte ha frågetecken där de borde vara.] som gör den mindre rakt på sak, sämre skriven om man så vill. Det ena är att berättarperspektivet är lite förvirrat. Det är tredjepersonsperspektiv, vi följer de fyra personerna på håll men får till stora delar komma dem väldigt nära utan att för den sakens skull kliva in i dem. Då och då faller detta och de säger något som, uttalat, bara de kan höra, trots att vi annars får höra minsta snyftning. På film fungerar sådana Lost in Translation-manövrar ibland, men i text blir brottet ganska stort.
Normala människor skulle jag, om jag hade en skrivarkurs, ha som obligatorisk kurslitteratur på grund av hur Rooney där hanterar tid. Hoppen mellan scenerna är ibland långa och skurna med vass egg. Det skapar en rörelse som blir än mer effektfull än om allting skulle skrivits ut. Vad som hänt får vi reda på ändå. I Vackra värld, var är du gör hon det inte alls med samma precision. På det sättet blir den här romanen mer konventionell.
På det hela taget är Vackra värld, var är du en bra roman. Jag hade förväntat mig mer, eller bättre, men Rooney framstår ändå med tydlighet som en av de främsta skildrarna av milleniumgenerationens vilsenhet.