William Shakespeare, i översättning av Eva Ström
327 s. Lind & Co 2010 (1609)
Det är naturligtvis snudd på omöjligt att recensera William Shakespeare (1564—1616). Är det ens en poäng att skriva den typen av värdeomdömen om litteraturhistoriens främsta nedslag? Förmodligen inte (även om det kan vara roligt). Däremot tänker jag att jag vill lyfta fram Eva Ströms (f. 1947) alldeles utmärkta översättning och framförallt kommentarer av Shakespeares Sonetter.
Shakespeares sonetter, 154 till antalet, gavs ut 1609 och var en fortsättning på den Europeiska sonettraditionen som föddes på 1200-talet i Italien. Vissa av de många är mer kända än andra (”Shall I compare thee to a summer’s day?”), men tillsammans utgör de en svit vilken berättar både om Shakespeares poetiska förmåga, tiden han verkade under och hur det var att vara poet i hans samtid. På engelska är de emellanåt hisnande vackra, men fyrahundra år gör dem även delvis ogenomtränliga. Ord har växlat betydelse, andra har fallit i glömska. Att ta sig an sonetterna utan vägledning måste ändå ses som ett oerhört arbete.
Ströms översättning utgiven av Lind & Co har det engelska originalet samt svensk tolkning parallellt, det går att läsa dem rad för rad eller efter varandra (eller endera) och få en känsla av vad det handlar om. Utöver det finns det till varje sonett en beskrivning eller analys i vilken Ström diskuterar olika aspekter av dikterna och hur de ska tolkas. Det är fantastiskt belysande och just en sådan hand jag kan tänka mig att ta när man ger sig av på den här typen av läsning.
Sonetter är med ord en kulturgärning som kanske inte bidrar till ett värdeomdöme om Shakespeares diktning, men som öppnar en dörr till en av den västerländska litteraturens största på ett helt annat sätt än om man skulle ta sig an varje verk på egen hand.