Mats Jonsson
343 s. Galago 2021 (2021)
Som första serieroman någonsin nominerades Mats Jonssons (f. 1973) När vi var samer till augustpriset 2021. Välförtjänt och möjligen en del i en trend att berättelser om samer uppmärksammas på ett helt annat sätt än förr, för som Jonsson själv påpekar, berättelserna har alltid funnits där även om vi, svårligen underdrivet, inte alltid varit särskilt duktiga på att lyssna. Det är kanske inte så konstigt och När vi är samer är en viktig pusselbit för att förstå varför.
Jonsson är snudd på manisk i sitt självbiografiska serietecknande, inte sällan med en politisk udd subtil som ett första maj-tåg, och detta är inte ett undantag. Här söker Jonsson efter svar på frågor kring sitt eget samiska påbrå, något som är svårt att finna. Detta beror till stor del på det systematiska raderandet som inte kan betecknas som något annat än ett kulturellt folkmord, men nu går jag händelserna i förväg.
I sedvanlig ordning pendlar Jonsson mellan det självbiografiska och det bildande, ett grepp som passar honom bra (och som även det kan placeras i en trend där komiker eller underhållare också är folkbildare, men något säger mig att man gör bäst i att inte kalla Jonsson för trendkänslig!). Hur som helst. Han visar framförallt på två stora kunskapsluckor vilka krävs för att förstå vad som senare skulle komma. Först, det finns flera grupper av samer varav två är renskötande samer vilka för många är själva sinnebilden för många, och skogssamer som höll till långt längre söderut än vad man tror. Sedan, till en början hade samerna och svenskarna (en uppdelning som Jonsson gör som inte har något med medborgarskap att göra, nota bene) stort utbyte och, för att använda hans ord, var de ”ju inte speciellt förtryckta”. Visst, rika var jävliga mot fattiga, men det var de ju oavsett vilket ursprung man hade.
När detta är utrett kan vi konstatera att det inte blivit bättre, på många sätt till och med sämre. När rikedomarna i norra Sverige blev tydligare kom även intresset för att köra bort dem som av hävd brukat landet. Kronan eller andra företag gjorde sitt, nybyggare förpassades till områdena och samerna drevs med byråkrati och juridik på flykten. För många var det enklare att anpassa sig vilket passade nationalromantikerna utmärkt. Fjällsamerna sågs som en kuriositet, ett folk vars särart skulle bevaras, ja till och med skyddas från civilisationen. Skogssamerna däremot, skulle glömmas bort. Därför blir det som Jonsson upptäcker, mycket svårt att hitta spår av skogssamerna, för sanningen att säga lyckades projektet mycket väl.
Det är berörande att följa Jonssons irrfärder i familjens historia, i intervjuer och djupdykningar i källmaterial, för vilsenheten är en del av berättelsen både om honom själv, men också om samerna och Sverige. Det finns ju något här, det går inte att bortse från, men skogssamernas historia, familjens berättelser kan inte vara en mörk materia vars enda bevis ligger i att något måste finnas där, frågan är bara vad. Det ligger också något i att Jonsson som lever sitt liv med den plattform han har måste använda de medel han har, tecknandet, böckerna. Att När vi var samer fick sådant genomslag är små men viktiga steg i att återuppväcka det kollektiva minnet.