Kate Raworth
293 s. Random House Business 2018 (2017)
På svenska Donutekonomi. Sju principer för en framtida ekonomi, Bokförlaget Daidalos (2018)
Inte ens den brittiska ekonomen Kate Raworth (f. 1970) nekar till att tillväxt och kapitalism tagit delar av världen från fattigdom och lett till framsteg, men, menar hon (och det är bara att se sig omkring i världen, ärligt talat), vi har nått vägs ände. Som alternativ lanserar hon donutekonomi (jag använder den svenska översättningen av termen), en modell för att beskriva ett samhälle som samtidigt värnar om mänskliga rättigheter och någon form av humanitär standard (munkens inre ring) och hålla oss inom planetens gränser (dess yttre ring) och hur bilden kan hjälpa oss att förstå hur vi rimligare kan bygga upp ett samhälle som tar oss till nästa steg.
I Doughnut Economics redogör Raworth för en ordnad post-kapitalism som tar till vara på de bra sakerna vi hittills kommit till, men lanserar nya värden och metoder för framtiden under rubrikerna:
- Change the Goal
- See the Big Picture
- Nurture Human Nature
- Get Savvy with the Systems
- Design to Distribute
- Create to Regenerate
- Be Agnostic about Growth
Raworth är nytänkande och tar fasta på mycket av det jag själv tycker är viktigt. Hon stryker mig medhårs och jag kan helt och hållet acceptera hennes vision, även om hon understryker att hon inte har alla svar utan framtidens personer behöver vara med och utveckla lösningarna. Inga konstigheter, det är framåtblickande och det tar itu med både klimatfrågan och den skenande ekonomiska ojämlikheten. Bara detta tycker jag gör Doughnut Economics till omdanande läsning för de flesta.
Dock, vad som för mig är nästan ännu viktigare, är hur hon klär av ekonomi som disciplin. Hon är ekonom själv, men pekar på hur det är mer eller mindre en pseudovetenskap designad för att förstöra samhället på det sätt som den har tillåtits göra sedan 1980-talet. Människomodellen Homo economicus är konstruerad utan empiri, systemen fungerar inte som det påstås, utbildningarna är riggade för att bevara detta och ekonomer vågar inte berätta det alla vet, att idén om evig tillväxt är de dubblerande riskornen på schackbrädet, där ett blir två men efter 64 rutor blir 18 446 744 073 709 551 615 riskorn. Att systemet är trasigt, att den moderna ekonomin gjort sitt och bör förpassas till sophögen med de andra charlatanerna är alltigenom tydligt.
Lyckligtvis finns det motstånd, framförallt bland studenter som inte längre accepterar att utbildningarna är så ideologiskt färgade. Men även genom Raworth och andra ekonomer som försöker utarbeta nya modeller och nya berättelser. Det gör mig genuiunt glad och hoppfull att Raworth och andra tänker om och förmedlar sina tankar om hur ett rimligare samhälle bör vara beskaffat. Alla politiker, företagsledare och ledare av andra slag bör läsa Doughnut Economics och tänka om. Tack på förhand!