Jag ville skriva nåt beständigt
En mening som en katapult
Mot framtidens gemenskap
Med hopp och kärlek och kamp och
En förklaring till varför allting
Blivit som det blev
Jag ville skriva något sant
För en läsare långt borta
Under framtidens läsljus
(om det nu får finnas)
Som spred ljus över det som en gång
Var vi
Jag ville skriva något beständigt
Nånstans från roten av mitt hjärta
Typ cirkeln där aortan tar vid
Och sprider mina ord
Slag för slag
Jag ville skriva något sant
Nåt att minnas, nåt som tröstar
Nåt att citera, nånting som tänder eld
Nåt som fyller tomrummet där inom dig
Jag ville skriva något beständigt
Så jag skrev det på en plastmugg
Nedbrytningstid femhundra år
Jag skrev det på en påse
Lät den flyta ut på havet
Sjunka djupt ner i dess gravar
Jag skrev det med akryl och glitterlim
Och båtbottenfärg
Som förgiftar marint liv
Jag skrev det på sugrör och på förpackningar
Det hållbaraste vi skapat
På skräpet som kommer finnas långt
Efter att jag multnat bort
Jag skriver något beständigt
”Det är inte för sent”
För så länge det finns nån som läser
Är det inte det