Aoife Gallagher, omslag formgett av Jack Smyth
342 s. Gill Books 2022 (2022)
När jag satte mig ner för att skriva den här texten funderade jag på att inleda med att hitta på en riktig svulstig konspirationsteori, något om högt uppsatta personer, stora organisationer, vad de kan tänkas dölja och konsekvenserna av detta. Något upprörande, men fullständigt osannolikt. Sedan insåg jag att det är just sådana konspirationsteorierna ändå är och ändå finns det dem som viger själ och hjärta åt att förfäkta dem, och kanske skulle min inledning tas som ett frö till något annat och få värre följder än vad jag hade tänkt. Om konspirationsteorier, dem som tror på dem och vad som händer när dessa anammas handlar irländska Aiofe Gallaghers Web of Lies.
Få har väl undgått att internet av i dag är en utmärkt grogrund för allehanda idéer, bra som dåliga. Det blev inte minst tydligt under pandemin, under Donald Trumps presidentskap (och eftermäle) och nu senast, kanske, under Rysslands invasionskrig mot Ukraina. Det är enkelt att vilja hitta ett tydligt svar på en komplex fråga och det har aldrig varit lättare att hitta dem som genererar just de svaren. I boken drar Gallagher linjer från äldre konspirationer, spårar bakgrunden till idén om att Frimurare eller Illuminati skulle styra världen, till i dag då vaccinationer på felaktiga grunder sammanlänkas med all möjligt elände. Inget är egentligen nytt, det är samma mekanismer och i grunden samma misstänkliggöranden nu som då.
Vad som förbryllat mig men som hon också beskriver är hur högerextremister och många alternativt andliga har kunnat jämkas samman och där de senare i mångt och mycket förfäktar de tidigares åsikter. Steget mellan (visserligen verkningslösa) medicinska kurer och antisemitism tycks långt men blev mycket kort under pandemin. I grunden är det inte så konstigt. Om utgångspunkten för ens världsbild är att ingenting är som det verkar, inget som händer är av misstag och att allt är sammanflätat är det nästan oundvikligt att om man köpt en konspirationsteori kommer övriga på köpet. Att vara källkritisk och balanserad kring en sak för att i nästa stund hävda att jorden är platt blir en omöjlig ekvation.
Att läsa Web of Lies så nära inpå dess utgivning ställer också allt det aktuella som händer runt omkring oss i ett alldeles särdeles ljus. Vi lever fortfarande i efterdyningarna av pandemin, Rysslands krigande i Ukraina har vi inte sett slutet på, stormningen av Kapitolium var bara ett drygt år sedan och runt omkring oss pågår en klimatkris som inte är i närheten av att dämpas. Allt detta tar Gallagher upp med en smärtsam aktualitet. Och för den som inte är så bekant med QAnon, 8chan, Gamergate och en del andra företeelser som brukar nämnas i dessa sammanhang ger hon en inblick i hur de påverkat den allmänna opinionen.
Genomgående använder Gallagher personliga berättelser om dem som trillat ner i kaninhålet (några som dessutom hittat ut igen), om dem som dog till följd av att de aktivt trotsat pandemirestriktioner och -rekommendationer. Främst kommer exemplen från USA, Storbritannien och Irland, men mycket går att känna igen i Sverige, bara titta på ett valfritt större kommentarsfält på Facebook. Det är en bra grepp att inte glömma bort att det är människor som tror, människor som gör och människor som förloras på grund av konspirationsteorierna och även om teorierna helt och hållet saknar verklighetsförankring så kan vi inte bekämpa dem utan att visa dem som vänder sig till dem att det finns något annat sätt att betrakta världen, ett som kanske inte är enklare men åtminstone inte direkt farligt.