Valérie Perrin, i översättning av Sara Gordan, inläst av Charlotta Jonsson, omslag formgett av Ateljé Grotesk
18 h 8 min. Storyside 2023
I original på franska Changer l’eau des fleurs (2018)
Franska författaren Valérie Perrins (f. 1967) roman Färskt vatten till blommorna vann flera stora litterära pris när den kom 2018 och blev även en stor snackis när den översattes till svenska under och gavs ut under förra året. På goda grunder, kan jag tycka, även om jag hade önskat mig en delvis annan roman än den som till slut blev.
Vi får följa bokens huvudperson Violette Toussaint från unga år då hon blir uppvaktad av mannen som hon konsekvent genom boken kallar Philippe Toussaint, trots att de både får barn ihop och gifter sig. Han är något av en sol-och-vårare hon Violette blir fast i deras banvaktarbostad där hon får sköta både hem och två personers arbete och får försöka undvika hans föräldrars uppenbara ogillande.
Men det är en äldre kvinna som berättar, en kvinna som blivit lämnad av Philippe Toussaint, som förlorat sitt barn och som bytt banvallen mot en kyrkogård som hon sköter minutiöst, för detaljerad bok över alla begravningar som sker där. En dag blir hon uppsökt av en man vars mor bett om att bli begravd på kyrkogården hos en man som för honom är helt okänd. Genom den okände mannen och hans mor får Violette betrakta sig utifrån på ett sätt som skakar om henne.
I grund och botten är Färskt vatten till blommorna en fantastiskt fint framskriven berättelse om att stängas in av omständigheterna (och, i allra högsta grad, en man) och att inte kunna hantera friheten när den väl återerövrats. Violettes trauman hanteras varsamt och aldrig förloras siktet på hennes integritet. Genom mannen och hans döda mor skapas också en dynamik som både räcker och blir över för att berätta den historia som finns här. I sig är det inget bekymmer, men av någon outgrundlig anledning finns också ett mysterium som inte tillför något direkt för berättelsen. Det är lite synd, för utan det hade Färskt vatten till blommorna varit en riktig fullpoängare för mig, nu är det bara (inom citationstecken) en, förvisso, klart läsvärd roman.