Chris Ware
352 s. Pantheon Books 2019 (2001—2018)
Redan 1993 publicerade den amerikanske serietecknaren Chris Ware (f. 1967) tidningen Acme Novelty Library (1993—) med olika egenskapade följetonger, bland annat delar av det fantastiska hopplocket Building Stories (2012) och den här föreliggande Rusty Brown.
Rusty Brown innehåller en rad olika berättelser som alla utspelar sig i Omaha, Nebraska, öden som ytligt flätas samman och som på olika sätt sätter fingret på olika svagheter hos den moderna människan. Titelpersonen är en pojke med knallrött hår och en förkärlek för Supergirl och dagdrömmar. Hans mamma finns men syns inte till, medan hans pappa rackar ner på sin oduglige son. I en annan del får man följa en pojke enda in i döden, via rockstjärnedrömmar i kras och otroheter på löpande band. I ytterligare någon är det Rustys pappa och hans sökande efter mening, kärlek och science fiction-berättelser som står i centrum. Alla kapitlen är smärtsamma på olika vis och Ware värjare aldrig för det svåra och snåriga, här finns vårtor och allt och det är inte alltid trevligt, men det är bra och engagerande.
Wares särpräglade teckningsstil tar en stund att komma in i, det som till en början känns väldigt artificiellt får snart alltmer karaktär. Det grafiska upplägget faller samman under huvudpersonernas förvirring och sönderfall och varierar mellan helsidor till så små att de knappt går att urskilja. Det är fantastiskt hur något som till en början ser så rent och exakt ut kan få så mycket karaktär. Nästan varje uppslag har något att inspireras av och som knyter samman bildspråket med berättelserna.
På flera sätt är Rusty Brown mer tillgänglig än Building Stories, det går trots allt att läsa från första till sista sidan utan att fundera på hur man ska gå till väga, men samtidigt tycker jag nog ändå att den senare har en mer finstämd ton som kanske passar vissa bättre än Rusty Brown som aldrig låter läsaren vila. Oavsett vilket är Ware en serieskapare att återvända till och inspireras av.