Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson
256 s. Fandrake 2023 (2023)
Boken om Drakar och Demoner (för enkelhetens skull kallad Boken om Drakar och Demoner från och med nu[1. Jag älskar inte att de inte gav boken en titel som skiljer sig från sitt objekt.]) är den senaste av Orvar Säfströms (f. 1974) och Jimmy Wilhelmssons (f. 1973) djupgående och påkostade böcker om svensk rollspelshistoria och denna gång tar de sig an det verkliga flaggskeppet Drakar och Demoner, det första stora rollspelet på svenska och det som många fortfarande relaterar till om man nämner rollspel.
Drakar och Demoner skapades av utgivaren Äventyrsspel 1982 för att inte bara konkurrera med amerikanska Dungeons & Dragons utan öppna upp den svenska marknaden för denna nya, okända hobby. Och som de gjorde det. Periodvis var Sverige det rollspelstätaste landet i världen, men det var inte en helt smärtfri bedrift. De många unga och oerfarna personerna bakom framgången var ofta talangfulla, väldigt produktiva, hade emellanåt tur eller tajming och de öste bara på med allt större krav på sig själva och från kunderna. En stor del av boken ägnas åt grundarnas abrovinkande med företag, bolagsomstöpningar, uppköp och utköp, en typ av siffertrixande som nog kan motiveras av att rollspelare i hobbyns barndom ofta kom från konfliktspelshållet där siffror och data var som nektar och ambrosia. Jag går vilse lite i dessa berättelser, men genom Boken om Drakar och Demoner får jag en fin och upplysande inblick i vilka personer som gjorde vad och hur de hänger ihop, på ett sätt som jag inte hade fått på annat vis eftersom mitt intåg i hobbyn skedde i och med Äventyrspels sista dödsryckningar.
Som vanligt i Säfströms och Wilhelmssons böcker är även denna extremt väl researchad. De har letat reda på ursprungliga illustratörer skaparna hittade av en slump i USA, de letar rätt på företagsrepresentanter och butiksägare, personerna som gjorde typsnittet till logotypen och jag vet inte allt, men det står bortom alla tvivel att de personer som bidragit till berättelsen om Drakar och Demoner är många, vissa gjorde avgörande avtryck, andra susade bara förbi i periferin. I sin jakt på fakta om spelet har de också funnit en del som bara tangerar Drakar och Demoner och vars plats i boken kanske inte varit helt självklar (jag tittar på er, kapitlet om romaner som delar framsidor med Drakar och Demoner-produkter och kapitlet om ett annat rollspel, Khelataar), men som också understryker att jag, trots mitt rollspelsintresse, inte riktigt är målgruppen. Min nostalgiska dragning till Drakar och Demoner koncentreras till produktlinjen Chronopia (vilket en av Äventyrspels grundare felaktigt avfärdar som något ingen kommer vara nostalgisk över) vilken gavs ut på andra halvan av 1990-talet.
Som historisk exposé är Boken om Drakar och Demoner alldeles utmärkt och dess stora format, rika illustrationer och påkostade utformning gör den nog egentligen lämpligare för förstrött bläddrande än för sträckläsning (vilket var mitt sätt att ta mig an den), men i grunden är det förmodligen en bok som bör finnas i varje rollspelsnörds hem, oavsett om man fortfarande spelar eller om man tappat utövandet på vägen.