Marcus Larsson & Åsa Plesner, inläst av Lars Winclair
7 h 35 min. Bokförlaget Korpen 2023 (2023)
Under våren släppte Marcus Larsson (f. 1976) & Åsa Plesner (f. 1982) boken De gränslösa om svängdörrarna och korruptionen kring den svenska marknadsskolan. Det borde, som Johannes Klenell så träffande uttryckte det, ”ha varit en bomb. Kanske årets mest klargörande bok. Stoff för minst en vecka av luft som behöver rensas efter trettio års vanvård av svenska skolan. Själva fundamentet för våra barns framtid.” (Arbetet.se, 2023-05-26) I stället diskuterades det att en liberal skribent tycker att fattiga barn borde svälta. Och ja, fortsätter marknadsskolan vara ett faktum får hon nog som hon vill.
Hur som helst, De gränslösa är fantastisk tydlig med vilken härva svensk skolpolitik- och marknad blivit, en inzoomning på en del av det Andreas Cervenka visade i Girig-Sverige (2022). De ministrar som var ansvariga för friskolereformen är de som nu ekonomiskt skor sig mest på hur det är utformat, knappt ens utan att partibeteckningen maskerats. Skolpeng slussas till aktiebolag, skollobbyn låter påskina att det är de stackars föräldrakooperativen som skulle bli lidande om något gjordes åt det och hela nuvarande regeringssamarbetet bygger på att borgerlighetens kompisar får göra vinst i utbyte mot rasism.
Jag önskar så mycket att detta vore en förvirrad persons konspirationsteorier, men Larsson & Plesner gör ett utmärkt jobb med att i princip enbart citera källor och öppna uppgifter. De gränslösa är mycket mer en litteraturöversyn än ett journalistiskt scoop även om resultatet är hårresande. Det intressanta är att även borgerliga politiker och opinionsbildare allt mer börjar vända marknadsskolan ryggen. Inte helt och hållet och inte än, men tendensen är sådan och det gör friskolejättarna och deras kompisar skräckslagna. Ska de inte få mjölka skolkossan obehindrat längre? Nej, förhoppningsvis inte.
Om politiker tar beslut som går emot folkviljan (de flesta vill trots allt inte ha marknadsskolan) finns tecken på otillbörlig påverkan. För några år sedan beskrev Håkan Juholt den familjära stämningen bland politiker, lobbyister och journalister som ”klägget”. Att läsa De gränslösa är rätt mycket att skåda klägget i vitögat där den otillbörliga påverkan frodas som bäst. (Vår statsminister äger en sommarstuga tillsammans med en styrelseledamot i en skolkoncern, vår skolminister gick mer eller mindre direkt från styrelsen till sin ministerpost, listan kan göras och görs i De gränslösa lång.) Jag är personligen ganska långt ifrån att vara borgerlig, men vad boken snarare sätter ljuset på än placering på vänsterhöger-skalan är att girigheten och skrupellösheten är i stort sett befriad från partibeteckning, de gränslösa kommer nästan överallt ifrån. Och ja, de måste bort om barnen och samhället ska ha någon nytta av skolan i framtiden.