Eduardo Galeano, i översättning av Yvonne Blank, omslag formgett av Göran Skarbrant
303 s. Ordfront 2003
I original på spanska La escuela del mundo al revés (1998)
I jämförelse med den förhållandevis lågmälda textsamlingen Omfamningarnas bok (1989) är Bakvända världen av uruguayanske författaren Eduardo Galeano (1940–2015) ett regelrätt ursinne förklätt i någon form av satirisk dräkt. Det är bitvis utmattande läsning, på åtminstone två olika vis.
Tänkt att vara en handbok i hur vår värld fungerar med orättvisor och förtryck, mekanismer som konsoliderar skillnaden mellan fattig och rik, börjar den med ett positivt anslag (ifall man nu eftersträvar dessa orättvisor): ”Bakvända världen är den mest demokratiska av alla läroanstalter. Där finns inga inträdesprov eller terminsavgifter, och alla kurser är gratis, det gäller för alla, överallt, såsom i himmelen så ock på jorden.” Snart visar det sig dock att det inte är så enkelt. ”Bakvända världen belönar tvärtom: ärlighet föraktas, arbete betraffas, skrupelfrihet värdesätts och kannibalism uppmuntras.” På så sätt vandrar Galeano mellan ämnena, börjar med barnens situation, via rädsloindustri, tveksam etik och miljöförstöring, till straffrihet för somliga (mindre så för andra), ensamhet och kommunikation.
Läst lite i taget står det klart att för sådana som mig, som kanske inte tycker att ekonomisk frihet är det viktigaste i världen, har Galeano både intressanta perspektiv och kärnfulla formuleringar. Det är något djupt sorgligt i att boken först utkom 1998 och att vissa av de saker han observerar än värre har spårat ur. Jag kan föreställa mig att han hade haft ett och annat att säga om tech-jättarna och den återuppväckta fascismen. På något sätt lyckas Bakvända världen vara både högaktuell och inaktuell på samma gång.
Den gör sig däremot inte särskilt väl som sträckläsning. Galeanos frenesi är uppeldande och utmattande och den långa rad eländiga exempel är förvisso nyttiga att påminna sig om men lämnar alla utom den mest hårdnackade läsaren bedrövad. Det finns inga lösningar, det är som att läsa 300 sidor bieffekter i en bipacksedel. Det är inte skönt, men det kan vara viktigt.