Nausicaä of the Valley of the Wind I
Hayao Miyazaki, i översättning av David Lewis & Toren Smith
548 s. VIZ Media 2015
I original på japanska Kaze no Tani no Nausicaä (1983, 1984, 1987)
Nausicaä of the Valley of the Wind II
Hayao Miyazaki, i översättning av David Lewis & Toren Smith
533 s. VIZ Media 2015
I original på japanska Kaze no Tani no Nausicaä (1991, 1993, 1994)
Även den minsta gnista kan föda storverk, så mycket står klart.
Den japanske serieskaparen Hayao Miyazaki (f. 1941) läste Bernard Evslins tolkning av den känsliga, orädda och livsglada prinsessan Nausikaa som i Odysséen hjälper den skeppsbrutna Odysseus att vinna nåd hos kung Alkinoos och drottning Arete på ön Scheria, men när han ville fördjupa sig i hennes öde fanns inte mer att finna. På något sätt påminde den berättelsen honom om en japansk legend, en prinsessa som älskar insekter, som fann mer glädje i larvens förvandling till fjäril än i sociala konventioner och äktenskap.
Vad som kom först vet jag inte, men när jag nu läst mangan Nausicaä and the Valley of the Wind, som är både förlaga till och utveckling av filmen med samma namn från 1984 tycks allt så självklart.
Nausicaä and the Valley of the Wind utspelar sig i en värld där mycket av teknologin förstördes och försvann under de så kallade ”Seven Days of Fire” för tusen år sedan. Nu är människorna undanskuffade till förmån för enorma insekter och luftföroreningar från enorma svampskogar. I en avsides dal bor prinsessan Nausicaä som med öppet hjärta möter världen och på så sätt, och genom inte helt förklarade krafter, kan känna in och till och med kommunicera med i princip alla varelser. Men det är en tung förmåga att bära när det från alla håll kommer krig och lidande.
Kriget eskalerar med biologiska vapen och utgrävda kraftfulla vapen och såväl föroreningar som svampar och insekter sprider sig och folk där på alla håll. I detta blir Nausicaä en helande kraft som söker svaren på varför miljön förstörts som den gjort. Somliga tycks tro att det är hon som ska uppfylla profetian om den blåklädda och många följer och förföljer henne av den anledningen.
Miyazaki har i denna episka dubbelvolym skapat en värld som känns så riktig att den nästan går att ta på, med paralleller till vår verkliga jord och den miljöförstöring vi utsätter den för, om än tydligare här där man inte kan röra sig utan gasmasker. Vad Nausicaä symboliserar i berättelsen och vad Nausicaä and the Valley of the Wind som verk symboliserar är kraften i att välja hopp (även om ”hopp” i berättelsen är något annat), att öppenhet och medkänsla får styra berättelsens gång, snarare än maktambitioner eller hämnd. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, det är så befriande. Och jag engagerar mig helhjärtat i serien, förundras över allt (utom möjligen de ibland lite väl utdragna striderna i framförallt första volymen) och låter mig ledas med mot ett långt ifrån självklart slut.
Nausicaä and the Valley of the Wind är bland de starkaste serierna jag läst, så omvälvande och angelägen.